Aviära influensavirus kan inficera en mängd olika fåglar, men känslighet och sjukdomssvårighetsgrad varierar stort.
Känsliga arter
- Tämjd fjäril: Kycklingar, kalkonar, andar, gäss, vaktlar – högt känsliga för svår sjukdom och hög dödlighet, särskilt med högt patogena stammar (HPAI).
- Vilda fåglar: Vattenfåglar (andar, gäss, svanar), strandfåglar, måsar, rovfåglar. Vilda vattenfåglar är naturella reservoarer, ofta bär lågt patogena stammar asymptomatiskt.
- Husdjursfåglar: Papegojor, nymphensitticher, finskar, kanariefåglar – kan smittas, men mindre ofta rapporterade.
Viktiga epidemiologiska punkter
- Vilda vattenfåglar sprider virus längs flyttvägar.
- Överhoppning till tämjd fjäril leder till utbrott; HPAI kan utplåna flockar.
- Biosäkerhet (isolering, sanering, övervakning) är kritisk för prevention i fjärilshållning.
Folkhälsoanmärkning
Även om vissa aviära influensastammar kan infektera människor (t.ex. H5N1, H7N9), är mänskliga fall sällsynta och oftast kopplade till direkt, långvarig kontakt med smittade fåglar. Ordentligt tillagad fjäril och ägg är säkra att äta.
