En överdos av strålning kan vara mycket allvarlig och till och med dödlig. Den orsakas oftast av en akut exponering för stora doser radioaktiva ämnen. Mängden strålning som kroppen absorberar avgör hur sjuk du blir – ju högre dosen är, desto allvarligare blir symptomen.
Behandlingen har fyra huvudmål: att stoppa ytterligare kontaminering, behandla skadade organ, lindra symtom och kontrollera smärta. Snabb vård är avgörande för prognosen.
Det första steget i vården av strålningsförgiftning är att avlägsna så många radioaktiva partiklar som möjligt. Att ta av sig kläder och skor eliminerar oftast större delen av den yttre kontamineringen. Därefter tvättas kroppen noggrant med vatten och tvålvatten.
Dessa enkla men viktiga åtgärder minskar risken för intern kontaminering, som kan ske genom inandning, förtäring eller via öppna sår.
Radioaktiva ämnen skadar benmärgen, som ansvarar för produktionen av blodkroppar. Granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF), ett protein som stimulerar bildningen av vita blodkroppar, kan motverka de skadliga effekterna av strålningssjukan på benmärgen.
Du får vanligtvis förskriva läkemedlen Neupogen (filgrastim) eller Neulasta (pegfilgrastim). Dessa preparat ökar antalet vita blodkroppar och förebygger infektioner under den period då immunförsvaret är försvagat.
Vid svårt skadad benmärg kan transfusion av röda blodkroppar eller blodplättar bli nödvändig.
Om radioaktiva ämnen tagits upp i kroppen finns flera behandlingar som kan skydda organen från skador. Valet av behandling beror på vilken typ av radioaktivt ämne du exponerats för.
Kontaminering med radioaktivt jod (radiojod) behandlas med kaliumjodid. Jod är livsnödvändigt för sköldkörtelns normala funktion, och sköldkörteln tar upp alla former av jod i kroppen – även den radioaktiva. Kaliumjodidet fyller sköldkörteln med stabilt jod och motverkar därmed de negativa effekterna. Med tiden lämnar radiojodet kroppen naturligt via urinen.
Preussiskt blå, ett färgämne, binder sig till de radioaktiva partiklarna cesium och tallium i tarmen. Detta påskyndar passagen av partiklarna genom kroppen och begränsar den mängd strålning som friska celler hinner absorbera. Partiklarna utsöndras sedan med avföringen.
Dietylentriaminpentaättiksyra (DTPA) binder sig till vissa metaller. Behandlingen används vid strålningssjuka orsakad av plutonium, americium och curium. DTPA hjälper till att snabbt föra ut partiklarna ur kroppen via urinen, vilket minskar risken att strålningen sprids till andra celler.
Strålningssjuka kan ge upphov till en rad besvär som kräver medicinska insatser. Vilka åtgärder som behövs beror på vilka komplikationer du drabbas av. Vanliga komplikationer är bakteriella infektioner, huvudvärk, feber, diarré, illamående, kräkningar och uttorkning.
Utöver den specifika behandlingen kan vården innefatta vätskeersättning, läkemedel mot illamående, febernedsättande preparat samt antibiotika vid infektioner. Smärtlindring och psykosocialt stöd är också viktiga delar av omvårdnaden under tillfrisknandet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online