Så övervakar vårdpersonal blodförgiftning: 11 rutinmässiga mätningar vid sepsis

Att övervaka blodförgiftning, som i vården kallas sepsis, kräver regelbundna och systematiska mätningar. Genom att följa ett antal nyckelparametrar kan vårdpersonal bedöma patientens tillstånd, upptäcka försämring i tid och anpassa behandlingen löpande. Här går vi igenom de viktigaste mätningarna som används vid övervakning av sepsis.

1. Vitalparametrar

De grundläggande vitalparametrarna ger en snabb överblick av patientens tillstånd:

• Temperatur: Feber, vanligtvis över 38 °C, är ett vanligt tecken på infektion. Vid svår sepsis kan dock även låg kroppstemperatur förekomma.
• Puls: En förhöjd hjärtfrekvens (takykardi), ofta över 90 slag per minut, kan tyda på sepsis.
• Andningsfrekvens: Ökad andningsfrekvens (takypné), vanligtvis över 20 andetag per minut, kan vara ett tecken på andningssvikt.
• Blodtryck: Lågt blodtryck (hypotoni) kan uppstå vid svår sepsis och septisk chock.

2. Vita blodkroppar (leukocyter)

• Totalt antal leukocyter: Både höga och onormalt låga värden kan indikera infektion eller kraftig inflammatorisk reaktion.
• Differentialräkning: Fördelningen mellan olika typer av vita blodkroppar, exempelvis neutrofiler och lymfocyter, ger ledtrådar om infektionens karaktär.

3. Blododlingar

Blodprov tas för odling för att identifiera den mikrob som orsakar infektionen. Resultatet möjliggör riktad antibiotikabehandling, vilket är avgörande för en lyckad behandling.

4. CRP och procalcitonin

• CRP (C-reaktivt protein): En inflammationsmarkör som stiger vid infektion och används för att följa sjukdomsförloppet.
• Procalcitonin: Ett ämne som framför allt stiger vid bakteriella infektioner och ofta används för att skilja bakteriell infektion från viral, samt för att styra antibiotikabehandling.

2. Laktat

Förhöjda laktatvärden i blodet kan tyda på syrebrist i vävnaderna (vävnadshypoxi), sämre genomblödning och svår sepsis. Laktat mäts därför ofta upprepade gånger för att utvärdera behandlingseffekten.

6. Artärblodgasanalys

Analysen mäter syre- och koldioxidhalterna i artärblod samt syra-basbalansen. Avvikelser kan avslöja andningssvikt eller metabola rubbningar som kräver snabb åtgärd.

7. Lever- och njurfunktionstester

Sepsis kan påverka både leverns och njurarnas funktion. Regelbundna prover av exempelvis kreatinin, urea och leverenzymer visar om organen påverkas och hur de återhämtar sig under behandlingen.

8. Koagulationsstudier

Sepsis kan störa blodets koagulation. Därför övervakas prov såsom protrombintid (PT), INR (internationellt normaliserat värde) och trombocytantal för att bedöma blödningsrisk och koagulationsfunktion.

9. Vätskebalans

Noggrann registrering av vätsketillförsel och vätskeförlust är avgörande för att upprätthålla tillräcklig genomblödning av vävnaderna samtidigt som man undviker vätskeöverbelastning.

10. Syresättning (SpO2)

Pulsoximetri används kontinuerligt för att mäta blodets syremättnad, eftersom sepsis kan leda till nedsatt syresättning av kroppens organ.

11. Centralt venöst tryck (CVP)

Hos kritiskt sjuka patienter övervakas det centrala venösa trycket för att bedöma patientens vätskestatus och styra vätskebehandlingen.

Kontinuerlig uppföljning är avgörande

Vårdpersonal mäter dessa och andra parametrar med jämna mellanrum – ofta varje timme hos kritiskt sjuka patienter – för att snabbt upptäcka förändringar i patientens tillstånd och anpassa behandlingsplanen därefter. Tidig upptäckt och aggressiv behandling av sepsis är avgörande för att förbättra prognosen och minska risken för komplikationer. Sepsis är ett akut, livshotande tillstånd där varje timme räknas, vilket gör noggrann och systematisk övervakning till en hörnsten i vården.