Arsenikförgiftning – symtom, diagnos och behandling

Arsenikförgiftning uppstår främst i områden med höga naturliga halter av ämnet, på fabriker och arbetsplatser där arsenik förekommer som biprodukt, samt i eller nära platser för farligt avfall. Symtomen kan ofta kännas igen tydligt, men de behöver behandlas relativt snabbt eftersom förgiftningen i allvarliga fall kan leda till döden.

Exponering för arsenik

Arsenik är ett glänsande grått grundämne med den kemiska beteckningen As och utgör en betydande hälsorisk för människor. Människor utsätts för arsenik framför allt genom att:

• Äta livsmedel och dricka vatten som innehåller små mängder av ämnet
• Inandas luft, sågspån eller rök från bränning av arsenikbehandlat trä
• Bo i områden där bergrunden i omgivningen har höga naturliga arsenikhalter
• Arbeta med produktion eller användning av arsenik, exempelvis vid impregnering av trä, hantering av bekämpningsmedel samt smältning av koppar eller bly

Symtom på arsenikförgiftning

Akuta symtom inkluderar bland annat sväljsvårigheter, brännande smärta, kräkningar, sammandragningar i halsen, diarré, uttorkning, njursvikt, leversvikt, lungödem, mag-tarmbesvär, huvudvärk, dåsighet, förvirring, delirium och krampanfall. Förgiftningen innebär även en ökad risk för hudcancer, cancer i luftstrupen och bronkialcancer, liksom en förhöjd risk för hemangiosarkom i levern.

Vid långvarig, kronisk exponering kan följande symtom uppträda: förtjockad hud på handflatorna, svaghet, muskelvärk, frossa, feber, blodbrist (anemi), nedsatt kognitiv förmåga och psykiska störningar.

Diagnos av arsenikförgiftning

Diagnosen ställs genom att mäta halten arsenik i patientens blod, urin, hår och/eller fingernaglar. Ett urinprov är en mycket tillförlitlig indikator på akut exponering inom 24–48 timmar efter den troliga exponeringstidpunkten. Prover på hår och fingernaglar visar däremot exponering över längre tid och används därför för att bedöma kronisk påverkan.

Behandling av arsenikförgiftning

Behandlingen består av kemiska och syntetiska metoder, framför allt läkemedlen dimercaprol (BAL) och dimerkaptobernstenssyra (DMSA). Båda dessa läkemedel är kelaterande medel som binder arseniken och skiljer den från blodproteiner, vilket gör att ämnet kan utsöndras ur kroppen.

Komplikationer vid arsenikförgiftning

Komplikationerna kan bli många och allvarliga. De omfattar bland annat dödsfall, bröstsmärta, hjärtmuskelinflammation (myokardit), hemolytisk anemi, smärtsam vattenkastning, förlängd QT-tid i hjärtats elektriska aktivitet, perifer neuropati, cerebellärt syndrom, papillödem, dålig andedräkt, hyperkeratos, kroppslukt, mag-tarmblödning, hyperkalemi (förhöjda kaliumhalter), Mees linjer på naglarna, Raynauds fenomen, leukonyki, hyperpigmentering av huden, cancerframkallning, räfflade naglar, muskelvärk (myalgi), buksmärta, förhöjda nivåer av pyruvinsyra i blodet, konjunktivit samt illamående och kräkningar.

Sök omedelbart vård om du misstänker att du eller någon i din närhet har utsatts för arsenik. Tidig diagnos och behandling är avgörande för prognosen.