Behandling av giftig struma, även kallad toxisk struma eller hypertyreos, syftar till att åtgärda den bakomliggande orsaken till den överproduktion av sköldkörtelhormoner som kännetecknar tillståndet. Vilken behandlingsmetod som väljs beror på typen av giftig struma och hur allvarligt tillståndet är. Här går vi igenom de vanligaste behandlingsalternativen.
Tionamider, såsom propyltiouracil och metimazol (tiamazol), hämmar bildningen av sköldkörtelhormoner. Dessa läkemedel används ofta som förberedelse inför operation eller behandling med radioaktivt jod, men kan i vissa fall även ges som långsiktig behandling.
Radioaktivt jod intas via munnen och samlas selektivt i sköldkörteln, där det förstör de överaktiva cellerna och därmed minskar hormonproduktionen. Detta är ett icke-kirurgiskt alternativ som ofta väljs när läkemedel inte har tillräcklig effekt eller inte tolereras av patienten.
Total tyroidektomi: Hela sköldkörteln avlägsnas för att eliminera den överaktiva vävnaden. Efter en total operation krävs livslång behandling med sköldkörtelhormon (levotyroxin).
Delvis tyroidektomi: Endast en del av sköldkörteln tas bort för att minska dess storlek och hormonproduktion, samtidigt som en del av den friska vävnaden bevaras.
Läkemedel som propranolol eller metoprolol kan lindra symtomen på hypertyreos genom att sänka pulsen samt dämpa darrningar, oro och hjärtklappning. De verkar snabbt, men påverkar inte den underliggande hormonproduktionen.
Vid lindrig giftig struma kan symtomatisk behandling ibland räcka. Det innebär läkemedel mot specifika besvär, såsom ångest eller palpitationer, samt att undvika utlösande faktorer som stress eller vissa livsmedel som kan förvärra tillståndet.
Behandlingsplanen anpassas alltid efter patientens ålder, allmänna hälsa, svårighetsgraden av hypertyreosen och den bakomliggande orsaken. Det är viktigt att konsultera en läkare för att tillsammans ta fram den mest lämpliga och effektiva behandlingen vid giftig struma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online