Den juridiska definitionen av blindhet innebär att synskärpan är sämre än 20/200 även efter alla möjliga korrigeringar, exempelvis glasögon eller kontaktlinser. För begreppet synnedsättning finns däremot ingen officiell juridisk definition, men inom sjukvården används termen "nedsatt syn" (engelska: low vision) för personer med en synskärpa på 20/70 eller sämre efter korrigering.
Synskärpa anges med mått som 20/20 och beskriver förmågan att se bokstäver av en viss storlek på ett visst avstånd. Normal syn motsvaras av 20/20. En synskärpa på 20/70 innebär att personen kan identifiera detaljer, exempelvis bokstäver på en synkarta, från 20 fot (cirka sex meter) – medan en person med normal syn ser samma detaljer tydligt från hela 70 fot (cirka 21 meter).
Notera att synskärpa i Sverige oftast anges i decimalform, där 20/20 motsvarar 1,0. Principen är dock densamma oavsett notation.
Personer som uppfyller kriterierna för laglig blindhet kan trots detta ha kvar en viss synförmåga. Även ett synfält som är 20 grader eller smalare i det bättre ögat kan klassificeras som laglig blindhet. En person med ett så smalt synfält upplever tunnelvision och kan inte se objekt i sitt perifera seende, vilket kraftigt begränsar vardagliga aktiviteter.
Nedsatt syn gör det svårt att läsa, köra bil eller utföra andra normala aktiviteter, även om personen fortfarande har någon användbar syn kvar. De flesta som lever med nedsatt syn är äldre och har ögonsjukdomar, men tillståndet kan faktiskt utvecklas i alla åldrar.
Personer som inte uppfyller kraven för laglig blindhet, exempelvis de med nedsatt syn, kan ändå ha rätt till sociala förmåner som Social Security eller Supplemental Security Income i USA, om deras synproblem hindrar dem från att kunna arbeta. Det är alltså inte bara den strikt definierade lagliga blindheten som ger rätt till stöd – den enskilda situationens inverkan på arbetsförmågan är avgörande vid bedömningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online