Cerebral pares (CP) kan vara ett svårbegripligt tillstånd, helt enkelt för att det finns flera olika typer med en mycket bred variation i allvarlighetsgrad. Hur tillståndet yttrar sig beror på vad som orsakat det. En av de största utmaningarna med behandling är att varje patient kräver en individanpassad plan, eftersom varje situation är unik.
Bland de många funktioner som kan påverkas av cerebral pares finns förmågan att hålla balansen under gång och andra aktiviteter. Att hitta och använda metoder för att förbättra balansen gynnar alla personer med cerebral pares – även om vissa har större nytta av det än andra. Läs vidare för att lära dig hur du kan förbättra balansen vid cerebral pares.
Det här behöver du
- Balansbräda
- En stock eller liknande föremål
Instruktioner
Bestäm utgångsläget
- Kartlägg barnets nuvarande nivå. Innan du väljer vilka tekniker som ska användas för att förbättra balansen bör du först bedöma barnets aktuella utveckling och förmåga, både psykiskt och fysiskt. God balans är avgörande för utvecklingen, eftersom bättre balans krävs för varje stadium av den fysiska utvecklingen – från att ligga ner och sitta till att krypa och gå. Ju tidigare du börjar arbeta med förbättringar, desto bättre.
- Använd riktlinjer för att klassificera balansförmågan. Här är ett exempel på hur du kan bedöma ett barns balans: Om barnet vid 10 månaders ålder inte kan sitta upp utan att falla åt sidan, med liten eller ingen försök att skydda sig själv, är balansen dålig. Om barnet kan hålla balansen med hjälp av armarna efter en försiktig knuff är balansen godtagbar. Om barnet kan sitta genom att böja kroppen utan armarnas hjälp är balansen bra.
- Tänk på den mentala utvecklingen. Hos små barn kan försenad mental utveckling bli synlig samtidigt som de fysiska milstolparna – men inte alltid. Mental utvecklingsförsening är inte alltid ett kännetecken på CP, och den kan vara svår att upptäcka tidigt i livet. Behandla barnet mentalt utifrån dess verkliga ålder tills du ser tecken på försening, och betrakta aldrig utvecklingsproblemen som något "dåligt". Detta blir extra viktigt för äldre barn eller vuxna med mental försening, eftersom gapet mellan den fysiska och mentala utvecklingen innebär att du behöver anpassa ditt arbetssätt. Som förälder till ett barn med CP kommer din läkare sannolikt att hjälpa dig bedöma den mentala åldern i förhållande till den fysiska. Räkna dock med att de två inte alltid följs åt, eftersom gapet kan minska eller öka innan det stabiliseras – och ingenting hindrar dig från att hjälpa till att minska det när som helst.
- Uppskatta barnets mentala ålder. För att få en bild av barnets mentala ålder kan du titta på vad hen klarar bra. Använd ett schema över utvecklingsmilstolpar, hitta den senaste milstolpen som barnet uppvisar, och du har en uppskattning. Jämför sedan detta med barnets fysiska ålder för att se gapet. Observera att detta inte är lika exakt som tester utförda av en professionell.
- Anpassa aktiviteterna efter den mentala åldern. Att känna till barnets mentala ålder hjälper dig att veta hur du ska bemöta hen när det gäller de aktiviteter du använder för att förbättra balansen. Om du exempelvis vill att barnet ska prova något nytt och vet att hen tänker som en 4-åring trots att hen är 10 år är det inte fel att prata på den nivån – det är nämligen den nivå barnet förstår. Lärdomen är att utgå från den mentala åldern oavsett den fysiska åldern när du planerar aktiviteter.
Aktiviteterna
- Fokusera på att stärka, aldrig korrigera. Onormala eller märkliga rörelser och kroppsstellningar är vanliga vid CP, så gör aktiviteter som hjälper barnet att lära sig mer. Målet är att stärka och förbättra, aldrig att korrigera. Beröm ansträngningen, och ge extra mycket beröm när du ser att barnet konsekvent klarar av något ni har arbetat med. Straffa aldrig för bristande ansträngning eller oförmåga att förbättras, eftersom det sannolikt leder till fler motgångar.
- Använd balansbräda. Om barnet inte kan stå eller gå, låt barnet sitta på brädan för att träna balansen. Om barnet kan stå, uppmuntra det istället. Barnet kommer sannolikt att falla. Oförmågan att hålla balansen ordentligt kan skapa en rädsla för att falla, så uppmuntra alltid och förbered barnet på att du finns där om det skulle hända något, för att skydda det från skador. Om barnet faller och du fångar det, avråd det inte från att försöka igen. Motivera barnet att testa på nytt, men tvinga det aldrig. Med tiden kommer du att se förbättringar i etapper, och oavsett hur liten förbättringen är – beröm den!
- Träna sittbalans på stock utan armarna. Använd stocken för att främja balans i sittande position utan armarnas hjälp. Sätt barnet på stocken och se hur bra hen klarar av att sitta. Om barnet faller, visa hen hur armarna kan användas för att ta emot sig själva istället för att stabilisera hen. Fortsätt träna regelbundet och beröm ansträngningar och framsteg över tid.
- Uppmuntra rörelser i alla riktningar. Uppmuntra vridning, räckning, viktförskjutning från ena sidan till den andra samt rörelser åt sidorna och bakåt (främst för barn som går) genom olika övningar. Erbjud hjälp vid behov, finnas där för tröst, och låt gradvis barnet göra mer själv. Driv inte på utvecklingen, utan föreslå den. Knuffa försiktigt barnet för att uppmuntra hen att ta emot sig själv, och luta hen för att uppmuntra hen att använda kroppen för att hålla balansen.
