Refraktionstekniker används av optiker för att fastställa receptet på korrigerande linser, till exempel glasögon eller kontaktlinser. Vissa tekniker är subjektiva, vilket innebär att resultatet baseras på patientens egna upplevelser och beskrivningar, medan andra är objektiva – då är det undersökaren eller en maskin som fastställer resultatet. Vissa metoder mäter sfärisk refraktion, alltså den del av synen som avgörs av hur mycket hornhinnan och linsen över- eller underfokuserar ljuset. Andra metoder mäter den astigmatiska refraktionen, som beror på att hornhinnan har en oval form.
Den första refraktionsteknik som optikern använder under en synundersökning är mätning av synskärpan. Detta ger ett subjektivt och kvantitativt mått på hur bra eller sämre patientens syn är. Undersökningen görs med en synstavla där bokstäverna minskar i storlek ju längre ner på tavlan de står. Ju längre ner patienten kan läsa på ett standardavstånd (vanligtvis 20 fot, cirka sex meter), desto bättre är synen.
Enligt Snellens mätsystem har varje bokstavsrad ett siffervärde, och patientens Snellen-värde beräknas genom att testavståndet divideras med värdet för den minsta rad som patienten kan läsa. En patient med 20/20-syn kan alltså läsa raden med värdet 20 på ett avstånd av 20 fot.
Optiker använder ett oftalmoskop för att granska näthinnan. Även om detta främst görs för att kontrollera att näthinnan är frisk, kan metoden även användas som en refraktionsteknik för att ge en ungefärlig och objektiv sfärisk korrektion.
Prisman och linserna i oftalmoskopet är konstruerade så att en korrektionslins krävs för att optikern ska få en tydlig bild av näthinnan. Patientens ögas egenskaper avgör hur stark korrektionslins som behövs, vilket i sin tur ger en uppskattning av hur starkt det kommande glasögonreceptet behöver bli.
Keratometri används för att bestämma hornhinnans krökning, eftersom denna speglar dess förmåga att fokusera en bild. En bild reflekteras mot hornhinnan, som fungerar som en konvex spegel, och storleken på den reflekterade bilden – förstorad för enklare granskning – används i beräkningar som fastställer hornhinnans krökningsgrad.
Utöver detta objektiva sfäriska mått hjälper keratometri också till att bestämma den korrektion som behövs vid astigmatism. Hos patienter med astigmatism är den reflekterade bilden oval snarare än rund, vilket avslöjar hornhinnans oregelbundna form.
Den mest tidskrävande delen av en synundersökning är refraktionstekniken där refraktorer används – en provram eller ett phoropter som håller linserna framför patientens ögon medan optikern går igenom olika alternativ. Detta är ett starkt subjektivt test, eftersom det helt bygger på att patienten svarar om förändringar av linserna gör synen skarpare eller suddigare. Kombinationen av subjektiva och objektiva metoder ger tillsammans en så exakt glasögon- eller linsrecept som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online