För människor med djup synnedsättning på grund av yttre retinal degeneration (som retinitis pigmentosa) erbjuder artificiella nethinnor – även kallade retinala proteser – en anmärkningsvärd bro: de kringgår döda fotoreceptorer och stimulerar direkt överlevande retinala neuroner, vilket skapar rudimenär men funktionell syn.
Hur systemet fungerar
- Kamera: Monterat på glasögon, fångar realtidsvideo.
- Processor: Omvandlar video till elektriska stimulieringsmönster.
- Elektrodarray: Implanterad antingen på nethinnans yta (epiretinalt) eller under den (subretinalt), levererar pulser till bipolära eller ganglionceller.
- Hjärnan: Tolkar de resulterande fosfenerna (uppfattade ljusflackar) som former, kontrast och rörelse.
Godkända enheter på marknaden
- Argus II (Second Sight): Epiretinalt, 60 elektroder. FDA/EU-godkänt för retinitis pigmentosa med blott ljusuppfattning eller sämre. Möjliggör ljuslokalisering, rörelsedetektering, igenkänning av stora objekt.
- Alpha AMS (Retina Implant AG): Subretinalt, 1 600 fotodioder. Ljusdrivet. EU-godkänt.
- Prima (Pixium Vision): Subretinalt, 378 pixlar, nära-infraröd projektion. CE-märkt.
Nuvarande begränsningar
- Låg upplösning: 60–1 600 "pixlar" vs. miljoner i en frisk nethinna.
- Ingen färguppfattning; begränsat synfält (~10–20°).
- Kräver intakt inre nethinna och synnerv.
- Kirurgisk komplexitet, hög kostnad, löpande underhåll.
Framtida horisonter
Forskning syftar till högre elektroddensitet, kortikala proteser (som kringgår nethinnan helt), optogenetik (göra ganglionceller ljusksänsliga) och stamcellsbaserad fotoreceptorersättning. Artificiell syn är inte återställande av naturlig syn – det är en milstolpe mot funktionell självständighet för vissa.
