Ögat har formen av en sfär där större delen vilar i ögonhålan, skyddat av skallens ben. Ögonlocket skyddar den exponerade delen av ögat – den del som släpper in solljus och gör att du kan se.
Skleran är ögats vita del och dess yttersta lager. Den består av en tjock hinna av seg, fiberrik vävnad som skyddar ögat från smuts, damm och andra oönskade inkräktare. Epitelet är ett tunt lager som ligger precis under skleran. Det skyddar också ögat – framför allt hornhinnan – mot repor och skrubbsår, och har en imponerande förmåga att läka snabbt.
Nedanför epitelet ligger hornhinnan, som är tjockare än epitelet och utgör en böjd remsa av starkt, klart vävnad. Hornhinnan kallas ofta för ögats fönster, eftersom det här som yttre ljus först passerar in i ögat. När ljuset träffar ögat fokuserar hornhinnan strålarna mot näthinnan – hinnan som ansvarar för att omvandla ljus till bilder som skickas vidare till hjärnan.
Regnbågshinnan finns under hornhinnan och är ögats färgade del – vanligtvis blå, brun, grön eller hasselnöttsfärgad. Även om färgen ärvs genetiskt och inte påverkar synen, ses den ofta som ett tecken på skönhet och en källa till attraktion. Som muskel är iris funktion att styra pupillens storlek, och därmed mängden ljus som passerar genom ögat.
När du tittar någon i ögonen är den lilla svarta punkten i mitten pupillen. När ljuset väl har kommit in i ögat genom hornhinnan kontrollerar pupillen hur mycket ljus som når näthinnan. När mer ljus släpps igenom expanderar regnbågshinnan och pupillen ser större ut; när mindre ljus släpps igenom drar sig regnbågshinnan ihop och pupillen ser mindre ut.
Linsen sitter direkt bakom pupillen och hålls på plats av den ciliära muskeln, som ändrar linsens form när ögat fokuserar. Linsens naturliga struktur liknar ett förstoringsglas; dess enda uppgift är att fokusera ljusstrålarna mot näthinnan. Människor behöver glasögon när linsen är svag eller inte fungerar så bra som den borde.
Näthinnan är en hinna på ögats bakvägg som fungerar ungefär som filmen i en kamera och består av miljontals små ljusreceptorer. När en ljusstråle har passerat genom hornhinnan och pupillen träffar den näthinnan, som omvandlar ljuset till bilder som skickas till hjärnan via synnerven.
Ett av lagren inuti näthinnan innehåller celler som avgör hur det överförda ljuset tolkas av synnerven. Cellerna är antingen stavar eller tappar, döpta efter sin form. Näthinnan innehåller i genomsnitt 75 till 100 miljoner stavar och cirka 7 miljoner tappar. Stavarna tolkar ljusa och mörka toner i en bild, medan tapparna tolkar fina linjer och små detaljer. De sju miljonerna tappar delas in i tre typer: den första absorberar blåviolett våglängd, den andra gröna våglängder och den tredje gula och röda våglängder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online