Det mänskliga ögat behöver ungefär en tjugofemtedels sekund – 1/25 sekund – för att bearbeta en inkommande bild. En människa kan alltså uppfatta 25 olika bilder per sekund, eller registrera samma objekt 25 gånger under loppet av en sekund. Hjärnan klarar dock inte av att bearbeta information så snabbt. Enligt forskare vid McGill-universitetet lagrar hjärnan i stället informationen från bilderna och bygger successivt vidare på den. När hjärnan väl har skapat en bild av till exempel en flygande fågel lägger den helt enkelt till ny information till den befintliga bilden. Detta fenomen kallas betaeffekten.
Ögat tar emot en bild på samma sätt som en kamera tar ett fotografi. I det här skedet består bilden enbart av ljus. Näthinnen registrerar bilden och omvandlar ljussignalerna till elektriska impulser innan informationen leds vidare till hjärnan. Nervbanorna transporterar signalerna från näthinnen till hjärnan, som avkodar informationen och – med hjälp av minnet – identifierar vad bilden föreställer.
En film eller ett tv-program består i grunden av stillbilder. Att vi ändå upplever flytande rörelse beror på att bildrutorna passerar i en takt som gör det mörka mellanrummet mellan dem försumbart. Spelfilm visas traditionellt i cirka 24 bilder per sekund (fps), medan högupplöst video kan spelas in med upp till 60 fps. Äldre filmer, till exempel från 1920- och 1930-talen, framstår ofta som ryckiga, och personerna verkar röra sig onaturligt fort – många av dessa filmer spelades nämligen in med endast 16 bilder per sekund.
När bildsekvenser visas i tillräckligt hög takt smälter hjärnan ihop dem till en känsla av sammanhängande rörelse. Det är denna förmåga som gör film möjlig: ögonen ser i själva verket en rad separata stillbilder, men hjärnan sammanfogar dem till en jämn och naturlig rörelse.
Det finns skäl att tro att synförmågan försämras när ljuset bleknar. Enligt American Optometric Association kan synskärpan i mörka miljöer sjunka till 20/200 eller sämre. Organisationen noterar även att en del av färgseendet går förlorat i mörka situationer. Detaljerade studier inom området är dock få, men allt tyder på att ögonens och hjärnans förmåga att bearbeta visuell information saktas ned i mörker.
Det mänskliga ögats hastighet – cirka 25 bildintryck per sekund – utgör grunden för allt från biografupplevelser till moderna skärmar. Förstår man hur ögat och hjärnan samarbetar blir det också lättare att förstå varför vissa bilder upplevs som flytande, medan andra känns ryckiga eller suddiga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online