Synproblem kan bero på virus- eller bakterieinfektioner, ärftliga ögonsjukdomar eller uppkomma efter en ögonoperation. Vissa sjukdomar försämrar synen gradvis över tid, medan andra slår till snabbt och oväntat. Oavsett vilka besvär du upplever bör synproblemet alltid undersökas av en ögonläkare, så att rätt diagnos kan ställas och allvarliga ögonsjukdomar uteslutas.
Amblyopi är den medicinska termen för den ögonsjukdom som ofta kallas dovöga och som drabbar endast ett öga. Vid amblyopi vänjer hjärnan sig vid att förlita sig på det friska ögat, medan samverkan mellan synnerven och hjärnan i det drabbade ögat har störts. Vanliga orsaker är skelning (strabismus), det vill säga att ögonen vrider sig inåt eller utåt, samt brytningsfel som astigmatism, närsynthet eller översynthet – framför allt när felet drabbar ett öga betydligt mer än det andra. Behandling som startas tidigt i barndomen ger de bästa förutsättningarna för att synen ska utvecklas normalt.
Ögonlockets insida och ögats vita delar täcks av ett tunt, genomskinligt slemhinneskikt som kallas bindehinna (konjunktiva). När detta skikt inflammeras eller infekteras kallas tillståndet konjunktivit – i vardagligt tal ofta ”rosenfeber”. Den vanligaste orsaken är en bakteriell eller viral infektion som kan drabba ett eller båda ögonen och som är smittsam. Vid allergisk konjunktivit blir ögats vita delar röda, tårproduktionen ökar, ögonlocken svullnar och ögonen kliar. Antihistaminer är den vanligaste behandlingen vid den allergiska formen.
Hornhinnan är det skyddande skiktet på ögats framsida som skyddar ögat mot främmande föremål och mikroorganismer. Hornhinnesjukdomar är en grupp sjukdomar och rubbningar som orsakas av infektioner, virus eller ärftliga faktorer. Keratit är en ovanlig men allvarlig infektion som orsakas av bakterier eller av en ögonskada som gör att svampar tränger in i hornhinnan; tillståndet ger smärta, sekretion och nedsatt synförmåga. Keratokonus är en ärftlig ögonsjukdom där hornhinnan tunnas ut och ändrar form, vilket leder till synproblem som närsynthet och astigmatism.
Cystoid makulaödem är en ögonsjukdom som drabbar macula, den centrala delen av näthinnan där synskärpan är som störst. Tillståndet uppstår ofta i samband med andra ögonsjukdomar, exempelvis diabetisk retinopati, uveit eller blodpropp i en näthinneven (retinal venocklusion). Cystoid makulaödem är också en välkänd komplikation efter gråstarrsoperation och visar sig då oftast inom de första två till fyra månaderna. Typiska symtom är suddig syn och inflammation i näthinnan.
Makuladegeneration, även kallad åldersmakuladegeneration (AMD), är en sjukdom i macula – gula fläckens centrala del – som gör att vävnaden i näthinnan bryts ned och synen försämras. Sjukdomen ger suddig syn och en mörk fläck i synfältet. Det finns två former av AMD: ”torr” och ”våt”. Den torra formen är vanligast och synproblemen utvecklas då gradvis. Den våta formen orsakas av vätska eller blod som läcker ut under näthinnan, vilket kan ge en snabb och allvarlig synförsämring.
Kontakta alltid en ögonläkare eller en akutmottagning om du får plötsliga synförändringar, smärta i ögat, kraftig rodnad eller ser blixtrar och flytande partiklar i synfältet. Ju tidigare en ögonsjukdom upptäcks, desto bättre är chanserna att bevara synen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online