Retinal trötthet är en tillfällig synfenomen som förändrar hjärnans uppfattning av vissa objekt och mönster. Den orsakas av att ögat överstimuleras av en viss bild under längre tid, och effekterna blir tydliga först när blicken flyttas till en annan yta.
Retinal trötthet handlar om överstimulering av tappcellerna i näthinnan. Tappceller är de pigmentceller som gör att vi kan se färger. Det finns tre olika typer av tappceller, och varje typ är känslig för ett specifikt ljusspektrum: rött, grönt respektive blått. När dessa celler exponeras för samma färg under en lång period blir de tillfälligt utmattade, vilket påverkar hur vi uppfattar färger direkt därefter.
Retinal trötthet uppstår när en person stirrar på en viss färg eller ett färgmönster under en sammanhängande tidsperiod. Om blicken omedelbart därefter flyttas till ett annat objekt eller en helt tom yta, kan personen uppleva att hen ser ett mönster, en färg eller en form som egentligen inte finns där. Denna så kallade efterbild beror på att de utmattade tappcellerna svarar svagare än de omgivande cellerna, vilket skapar en obalans i den signal som skickas till hjärnan.
Retinal trötthet utnyttjas ofta i optiska illusioner. Efter att ha betraktat en bild med starka, enfärgade ytor under en viss tid kan en siluett av bilden framträda när man snabbt riktar blicken mot en vit yta. Med samma teknik går det även att se originalbilden i komplementfärger istället för dess ursprungliga färger – exempelvis visas rött som grönaktigt och blått som gulkänsligt.
Fenomenet är helt ofarligt och försvinner vanligtvis inom några sekunder när tappcellerna återhämtar sig. Det används både inom forskningen om syn och färguppfattning samt som pedagogiskt verktyg för att illustrera hur ögat och hjärnan samarbetar när vi tolkar världen omkring oss.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online