Människans öga kan röra sig i sex huvudsakliga riktningar, de så kallade kardinala blickriktningarna. När de yttre ögonmusklerna som håller ögongloben på plats försvagas eller skadas, kan dessa positioner förskjutas. Detta ger upphov till synavvikelser och andra besvär – ett tillstånd som ofta kallas kardinal ögonsjukdom. Den som drabbas får ofta svårt att flytta blicken smidigt och att fokusera intensivt på det han eller hon vill se.
Totalt finns det sex kardinala blickriktningar – alltså sex positioner där blicken kan vila, styrd av de sex yttre ögonmusklerna. Dessa är:
Varje blickriktning styrs primärt av en specifik muskel. Dessa muskler är dessutom sammankopplade med motsvarande muskel i det andra ögat. Det är därför vi normalt inte kan röra våra ögon oberoende av varandra.
De yttre ögonmusklerna är små till storleken, men extremt flexibla och starka. Tillsammans roterar de ögat horisontellt, vertikalt och runt den framåtbakåtgående axeln. De sex musklerna är:
De raka musklerna styr ögonens horisontella och vertikala rörelser, medan de sneda musklerna ansvarar för de diagonala rörelserna och rotationen.
Varje yttre ögonmuskel styrs av en hjärnnerv. Nerverna och musklerna bildar tillsammans en konformig struktur i ögonhålan, där ögongloben vilar tryggt. Tack vare denna konstruktion kan ögonen röra sig längs olika axlar, vilket gör att vi kan se i olika riktningar utan att behöva vrida på huvudet eller resten av kroppen.
Eftersom musklerna arbetar i par mellan ögonen fungerar synen normalt alltid som ett samordnat team. Först när denna koppling inte fungerar korrekt börjar ögonen röra sig oberoende av varandra.
I ett friskt öga fokuserar båda ögonen samtidigt på samma objekt, och synlinjerna korsar varandra så att bilden projiceras på gula fläcken (macula) i vardera ögat. Hjärnan slår sedan samman de två bilderna till en enda, tredimensionell helhet.
Om de yttre ögonmusklerna försvagas eller skadas – exempelvis på grund av neurologiska sjukdomar, skador på hjärnnerverna eller andra ögonsjukdomar – hamnar ögonen ur linje. Resultatet blir en skelning (strabismus), ofta följt av dubbelseende och nedsatt förmåga att rikta blicken mot ett valt objekt.
Behandlingen omfattar vanligtvis ortoptik och optometrisk synträning. Genom dessa terapier tränas ögonmusklerna upp för att bli starkare och ge bättre visuell klarhet. Synträningen innefattar även förbättring av den neurologiska kontrollen av ögonrörelserna.
Det övergripande målet är att stärka samarbetet mellan de parade musklerna i vardera ögat, så att koordinationen mellan ögonen förbättras och rörelserna återigen sker harmoniskt. Beroende på orsak och svårighetsgrad kan även prismaglasögon eller i vissa fall kirurgi användas som komplement till träningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online