Linsen i det mänskliga ögat sitter direkt bakom regnbågshinnan (iris) och pupillen. Den hålls på plats av tunna fibrer, så kallade zonulafibrer, som fäster vid ciliarkroppen och omger linsen i en fullständig ring på 360 grader. Dessa fibrer består av bindväv av samma typ som den som finns i kroppens övriga ledband.
Enligt tidskriften Review of Optometry kan linsluxation – det vill säga att linsen förskjuts från sin normala position – bero på flera olika tillstånd. Bland de vanligaste orsakerna finns Marfans syndrom, Weill-Marchesanis syndrom, Ehlers-Danlos syndrom samt aniridi. Även trauma mot ögat kan leda till att linsen förskjuts eller helt lossnar.
Marfans syndrom är en ärftlig sjukdom som påverkar kroppens bindväv. Tillståndet kännetecknas ofta av onormal längd, långa armar, ben och fingrar samt överrörliga leder. I ögat försvagas bindväven i zonulafibrerna, vilket gör att linsen inte hålls ordentligt fast och kan hamna ur läge.
Weill-Marchesanis syndrom och Ehlers-Danlos syndrom är också bindvävssjukdomar som kan orsaka linsluxation. De ger ofta liknande symtom som Marfans syndrom, men med vissa skillnader – exempelvis är personer med Weill-Marchesanis syndrom ofta kortväxta. Som huvudregel gäller att varje sjukdom som påverkar kroppens bindväv även påverkar bindväven i ögat, vilket kan leda till linsförskjutning.
Aniridi innebär att regnbågshinnan helt eller delvis saknas. Tillståndet är vanligtvis medfött. Eftersom iris bidrar till att stödja och hålla linsen på plats gör dess frånvaro att linsen saknar strukturellt stöd, vilket ökar risken för subluxation.
Ett kraftigt slag mot ögat kan skada zonulafibrerna så att de brister, vilket resulterar i att linsen förskjuts. Genträngande ögonskador, till exempel från ett vasst föremål, kan skära av fibrerna som håller linsen på plats – även detta leder till linsluxation. Vid misstanke om ögontrauma bör man alltid snarast söka vård hos ögonläkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online