Pex-sjukdom, även känt som pseudoexfoliationssyndrom, är en degenerativ ögonsjukdom som är särskilt vanlig bland patienter med glaukom. Tillståndet går under flera olika namn, bland annat glaucoma capsulare, basmembran-pseudoexfoliationssyndrom, senil uveal pseudoexfoliation samt senil pseudoexfoliation av linscapseln. Sjukdomen påverkar synförmågan och är direkt kopplad till ett flertal andra hälsoproblem.
Pex-sjukdom drabbar framför allt äldre personer, det vill säga patienter över 50 års ålder, och förekomsten fördubblas för varje ytterligare decennium i livet. Forskning visar att sjukdomen är ovanligt vanlig i de nordiska länderna – Norge, Sverige och Finland – samt i Saudiarabien och stora delar av Afrika.
Sjukdomen är något vanligare hos kvinnor än hos män, men kombinationen av glaukom och pex-sjukdom förekommer i lika hög grad hos båda könen. Pex har en ärftlig komponent, och faktorer som ett långsamt verkande virus, autoimmuna reaktioner eller långvarig solexponering kan bidra till att utlösa sjukdomen.
Pex-sjukdom kännetecknas av grått, fläckliknande avlagringsmaterial – bestående av proteiner som bildas av regnbågshinnan (iris) – på linscapseln och i det korneala endotelet samt i omgivande vävnader. Kanten av iris och pupillen får ett karakteristiskt "utätet" utseende.
Avlagringarna täpper till ögats dräneringssystem, vilket kan ge upphov till en särskild form av grön starr som kallas pseudoexfoliativt glaukom. Intressant nog uppvisar även andra organ i kroppen – såsom njurar, lever, hjärta, lungor och hud – liknande pseudoexfoliationsavlagringar.
Det mest framträdande draget vid pex-sjukdom är ansamlingen av exfolieringsmaterial på linsen, vilket förändrar utseendet på ett i övrigt friskt öga. Det fjälliga materialet avsätts även längs iris kant, där det minskar antalet blodkärl.
Pex-sjukdom är den vanligaste orsaken till sekundärt öppenvinkelglaukom, en form som är betydligt svårare att kontrollera än primärt öppenvinkelglaukom.
Enligt dokumentation från den sjunde internationella konferensen om skannande laseroftalmoskopi är pex-sjukdom inte direkt kopplad till någon systemisk sjukdom. Patienter med tillståndet löper dock en förhöjd risk att utveckla kroniska hjärnsjukdomar (till exempel Alzheimers sjukdom), akuta cerebrovaskulära tillstånd, högt blodtryck samt retinal venocklusion. Risken för stroke är också förhöjd. Dessutom har pseudoexfoliationsavlagringar kopplats till produktionen av patologiska, sjukdomsframkallande mikroorganismer i ögat.
Personer med pex-sjukdom bör undersökas regelbundet för att läkare ska kunna följa utvecklingen av pseudoexfoliationsavlagringarna över tid. Sjukdomen leder ofta till glaukom, vilket kräver standardiserad medicinsk behandling.
Antiglaukomläkemedel, exempelvis timololmaleat i lösning som används två gånger dagligen eller som gel, kan kontrollera och sänka det intraokulära trycket. Kombinationen av apraklonidin och timolol ger en ytterligare trycksänkning. Andra läkemedel som används i behandlingen är latanoprost och dorzolamid.
Argonlasertrabekuloplastik, alltså laserbehandling av ögats dräneringsvävnad, är en annan effektiv metod för att reducera effekterna av pseudoexfoliation. Den mest framgångsrika behandlingsformen är dock kirurgisk borttagning av pseudoexfoliationsmaterialet, som visat sig verkningsfullare än både laserbehandling och enbart medicinsk terapi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online