
Apraxi av ögonlocksöppning (Apraxia of Lid Opening, ALO) är en motorisk störning som gör det svårt att frivilligt öppna och röra på ögonlocken. Trots namnet handlar problemet sällan om själva stängningen av ögonlocket, utan om oförmågan att öppna det igen efter en blinkning.
Tillståndet är vanligare hos kvinnor än hos män och debuterar oftast hos personer i 60- eller 70-årsåldern. ALO kan uppstå i samband med vissa neurologiska sjukdomar, exempelvis Parkinsons sjukdom eller progressiv supranukleär pares (PSP), där PSP räknas som en av de vanligaste bakomliggande orsakerna.
Den första behandlingsmetod som de flesta läkare använder vid apraxi i ögonlocken är Botox-injektioner i musculus orbicularis oculi – den ansiktsmuskel som ansvarar för att stänga ögonlocken. Resultaten varierar mellan olika patienter, och effekten brukar endast vara kortvarig, i genomsnitt cirka tre veckor, innan behandlingen behöver upprepas.
Levodopa, ett receptbelagt läkemedel som vanligtvis används mot Parkinsons sjukdom, har också visat sig ha viss effekt vid behandling av ALO, särskilt när tillståndet har ett samband med underliggande neurologisk sjukdom.
När icke-invasiva behandlingar inte ger tillräckliga resultat rekommenderar läkare ofta kirurgiska alternativ. Ett av ingreppen kallas frontalissuspension, även känt som ögonbrynslyftning. Vid denna procedur görs ett litet snitt i vecket på det övre ögonlocket, och delar av musculus orbicularis avlägsnas för att minska den onormala muskelaktiviteten. Det är dock viktigt att känna till att de flesta patienter fortfarande behöver fortsätta med Botox-injektioner efter operationen.
Kungliga Oftalmologiska Sällskapet i Storbritannien (The Royal College of Ophthalmologists) presenterade nyligen en fallstudie i den vetenskapliga tidskriften EYE, som beskriver en ny behandlingsmetod för ALO med hjälp av en skleralkontaktlins – en större kontaktlins som vilar på ögats vita del (sklera). Behandlingen ska ha gett mycket goda resultat som tillfällig lösning, särskilt när den används i kombination med Botox-behandlingar.
Ögonapraxi betraktas som ett ovanligt och i sig inte livshotande tillstånd. Däremot kan den underliggande sjukdom som orsakar problemet vara allvarlig och potentiellt livsfarlig. Det är därför viktigt att ta symtomen på allvar och kontakta läkare vid första tecken på svårigheter att röra eller öppna ögonlocken, så att eventuell bakomliggande sjukdom kan utredas och behandlas i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online