Färgblindhet, eller nedsatt färgseende, är ett tillstånd som främst drabbar vita män och innebär att ögat inte förmår uppfatta nyanser av vissa färger korrekt. De flesta drabbade har röd-/grön-färgblindhet, medan andra har svårt att skilja mellan blått och gult. Den allra ovanligaste formen är total färgblindhet (akromatopsi), där personen endast ser i svart, vitt och gråtoner.
Att testa sitt färgseende är viktigt eftersom färg ofta används för att signalera om något är säkert (grönt) eller farligt (rött). Den som inte kan läsa färgmarkeringar riskerar olyckor och onödiga faror i vardagen och arbetslivet.
Färgblindhet är egentligen en missvisande term, eftersom den antyder att personen inte kan se färger alls. Verklig färgblindhet – att bara se i svart, vitt och grått – är extremt ovanlig. De flesta med nedsatt färgseende saknar endast förmågan att skilja mellan vissa komplementfärger, som rött och grönt (den vanligaste formen) eller blått och gult (mindre vanligt).
Det finns väl etablerade tester för röd-/grön-färgblindhet, men för blå-/gul-färgblindhet finns inget lika lättillgängligt standardiserat test.
Den vanligaste orsaken ligger i själva ögat. Defekter i ögats tappar gör det svårt att uppfätta vissa färgområden korrekt, medan hjärnan normalt fungerar helt felfritt. Viss färgblindhet kan dock orsakas av hjärnskador.
Cerebral akromatopsi är en form där personen varken kan föreställa sig eller minnas färger. En nära släkting är transient akromatopsi, ett tillfälligt bortfall av färgseendet beroende på störningar i blodflödet till occipitala cortex i hjärnan. De vanliga testen för färgblindhet är inte avsedda att avgöra om problemet sitter i ögat eller i hjärnan – därför bör resultaten alltid verifieras av en legitimerad vårdpersonal.
Förmågan att skilja färger åt är avgörande i många sammanhang där färg används för att markera betydelse. Ett klassiskt exempel är trafikljus, som traditionellt är ordnade i rött, gult och grönt. En person med röd-/grön-färgblindhet kan inte avgöra vilket ljus som lyser, vilket kan leda till trafikolyckor.
Piloter måste också kunna se skillnad på röda och gröna lampor i instrumentpanelen, eftersom rött indikerar ett tekniskt problem. Liknande krav gäller inom sjukvård, elarbete, kemi och industri, där felaktig färgtolkning kan få allvarliga konsekvenser.
Det mest kända testet för färgblindhet tillskrives Shinobu Ishihara, en japansk ögonläkare. Han utvecklade testet för att identifiera avvikelser i färgseendet hos militär personal. Med hjälp av en färgblind läkare tog han fram det som idag är känt som Ishihara-tavlorna.
Tavlorna består av bilder uppbyggda av prickar i olika färger. Grundfärgen är röd eller grön, medan ett tal är tryckt i den motsatta färgen. Har personen normalt färgseende syns talet tydligt, medan en person med färgseendedefekt har svårt att urskilja det dolda talet. Testet ger en snabb och enkel indikation på färgblindhet, men det är aldrig avsett att ersätta en fullständig undersökning hos ögonläkare eller optiker.
City University of London i England har vidareutvecklat Ishihara-konceptet för användning på internet. I deras digitala test visas en färgad kvadrat som rör sig över skärmen och byter färg kontinuerligt. Testet tar cirka 90 sekunder, och kvadraten behåller varje färg i två till tre sekunder åt gången. Det kan laddas ner kostnadsfritt via universitetets webbplats och ger ett snabbt första besked om ditt färgseende.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online