Färgblindhet kan inte upptäckas hos fostret med hjälp av ett genetiskt test. Det enda effektiva sättet att avgöra om en person är färgblind är att genomföra ett visuellt färgtest. Ett sådant test görs vanligtvis i samband med en hälsoundersökning när barnet är runt fyra år gammalt och har lärt sig skilja mellan olika färger.
Människans öga utvecklar inte förmågan att urskilja färger förrän barnet är ungefär fyra månader gammalt, när tapparna i näthinnan börjar formas. De flesta människor utvecklas normalt, men mellan 7 och 10 procent kan inte skilja mellan rött och grönt. En mycket liten grupp – cirka en person på 40 000 – kan inte se några färger alls. Fler män än kvinnor föds färgblinda. Tillståndet beror på att tapparna i ögat är felaktigt formade eller helt saknas. Tapparna är de sinnes celler som gör att hjärnan kan uppfatta skillnader mellan färger.
Färgblindhet är ett ärftligt tillstånd. Endast ett enda friskt färgsinnesgen behövs för att en människa ska kunna se färger korrekt. Genen sitter på X-kromosomen, vilket gör att män (med könskromosomerna XY, medan kvinnor har XX) löper större risk att drabbas. Enligt barnläkaren Alan Greene, medicinsk chef på hälsowebbplatsen A.D.A.M., är risken 50 procent att söner föds med tillståndet om modern bär på anlaget. Färgblinda fäder kan däremot inte överföra tillståndet till sina söner, men deras döttrar blir bärare. Döttrarna blir dock i regel inte själva färgblinda – för det krävs att även modern bär på anlaget.
Det är ovanligt att flickor utvecklar färgblindhet, eftersom det krävs att både far är färgblind och mor bär på anlaget. En pojke kan däremot bli färgblind om bara en av föräldrarna bär på anlaget. Även om genetiska tester för färgblindhet inte erbjuds före födseln kan blivande föräldrar få en bra uppskattning av risken genom att gå igenom släktens sjukdomshistoria och prata med nära anhöriga om förekomsten av tillståndet.
Att ett barn har svårt att lära sig skilja mellan olika färger i tidig ålder betyder inte nödvändigtvis att barnet är färgblint. De flesta barn lär sig först koppla samman färger med rätt ord vid fyra–fem års ålder, och då oftast med vuxens vägledning. När barnet behärskar detta kan läkaren testa för dikromasi, det vill säga oförmågan att skilja mellan rött och grönt, med hjälp av speciellt utformade bilder där de två färgerna kontrasteras mot varandra. Testet kallas pseudoisokromatiska tavlor och består av prickar i olika färger som är blandade med varandra.
Det finns synhjälpmedel som hjälper färgblinda personer att skilja mellan olika färger. Total färgblindhet, så kallat monokromasi, kan inte behandlas på detta sätt – däremot kan den långt vanligare röd-grön färgblindheten det. Speciellt tonade kontaktlinser och glasögon kan användas för att göra färgerna mer urskiljbara i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online