Skelning, en familj av ögonrörelsestörningar där ögonen inte riktas parallellt mot samma punkt, drabbar oftast barn. Tillståndet kan dock även uppträda hos vuxna, antingen som ett nyuppkommet problem eller som en följd av att en skelning från barndomen aldrig behandlades.
Exofori är en horisontell ögonrörelsestörning som kännetecknas av att ögonen tenderar att divergera, det vill säga dras utåt. När båda ögonen fokuserar på ett objekt syns ingen avvikelse, men när det ena ögat täcks för dras det täckta ögat utåt.
Hypertropi är en vertikal ögonrörelsestörning där det ena ögat dras uppåt. Orsaken är att den muskel som lyfter ögat drar uppåt på ett olämpligt sätt, vilket leder till att ögonen hamnar i olika höjdläge.
Hypotropi är motsatsen till hypertropi – en vertikal ögonrörelsestörning där det ena ögat dras nedåt. Detta beror på att den muskel som sänker ögat drar nedåt på ett felaktigt sätt.
Esotropi är en horisontell ögonrörelsestörning där ögat vänds inåt, mot näsan. Ögat återfår dock sin normala position när det friska, opåverkade ögat täcks för.
Exotropi är en horisontell ögonrörelsestörning där ögat vänds utåt, mot tinningen. Precis som vid esotropi alignerar sig ögat normalt igen när det friska ögat täcks för.
Behandlingen av dessa ögonrörelsestörningar kan ske på flera sätt. Vanliga metoder inkluderar glasögon som korrigerar synfel som bidrar till skelningen, kirurgi för att försvaga eller stärka ögonmusklerna samt användning av ögonlapp för att korrigera felställningen mellan ögonen. Vilken behandling som lämpar sig bäst avgörs av typen av skelning, dess svårighetsgrad och patientens ålder, därför är det viktigt att söka hjälp hos en ögonläkare eller ortoptist för en individuell bedömning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online