När ett öga inte utsätts för ljus vidgas pupillen, alltså blir den större, för att släppa in mer ljus i ögat. Detta är en naturlig reaktion från ögat på svaga ljusförhållanden och en viktig del av hur synen anpassar sig till omgivningen.
Pupillen styrs av regnbågshinnan (iris), en muskel som omger pupillens öppning. När iris drar ihop sig blir pupillen mindre, och när muskeln slappnar av vidgas pupillen. Iris fungerar därmed ungefär som en bländare som reglerar hur mycket ljus som når näthinnan.
Att pupillen vidgas när ett öga inte får något ljus är en reflex som styrs av hjärnan. Denna reflex kallas den pupillära ljusreflexen. Reflexen hjälper till att säkerställa att båda ögonen får en jämn mängd ljus, vilket är viktigt för att upprätthålla tydlig syn och god djupuppfattning.
Intressant nog påverkas oftast båda pupillerna samtidigt. När ljus riktas mot ett öga drar sig normalt båda pupillerna ihop – detta kallas konsensualreaktion. Vårdpersonal utnyttjar detta genom att testa pupillreaktionerna med en ficklampa, eftersom avvikelser kan tyda på neurologiska problem eller skador på synnerven.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online