Konvergensinsufficiens är en synstörning som gör att ögonen inte kan samarbeta korrekt när blicken riktas mot objekt som kommer närmare. Besvären kan sträcka sig från lätt irriterande till kraftigt störande i vardagen. Tidigare ansågs konvergensinsufficiens vara ett psykologiskt problem, men idag vet man att det handlar om en legitim medicinsk binokulär synrubbning.
Konvergensinsufficiens förbisågs ofta tidigare, delvis för att tester för tillståndet inte ingick i vanliga barndomsundersökningar och grundläggande synkontroller. Nyare forskning har kastat nytt ljus över störningen, vilket har lett till ett betydligt ökat medvetande i allmänheten.
En person kan ha fullgod syn (20/20) och ändå lida av konvergensinsufficiens. Det bästa sättet att upptäcka störningen är genom en noggrann synundersökning hos en optiker eller optometrist som är utbildad att testa det binokulära seendet med hjälp av konvergens- och ackommodationstester.
Konvergensinsufficiens kan orsaka ögontrötthet, huvudvärk, suddig eller dubbelseende, nedsatt koncentrationsförmåga, en känsla av yrsel samt andra besvär. Personer med tillståndet blundar ofta med ett öga under läsning. Symtomen förvärras vanligen vid långvarig läsning eller annat arbete nära ögonen.
Uppskattningsvis lider mellan 3 och 5 procent av befolkningen i USA i någon grad av konvergensinsufficiens. Tillståndet är sällsynt hos barn under tio års ålder, men eftersom kraven på läsning och annat nära arbete i skolan har ökat finns en tendens att allt yngre personer får diagnosen.
Det finns två huvudsakliga typer av behandling: aktiv och passiv. Aktiv behandling utförs vanligtvis på kliniken och kompletteras med övningar hemma. Denna metod betraktas som den mest effektiva. Passiv behandling kan innefatta prismaglasögon, vilka kan lindra vissa symtom men inte botar tillståndet. Kirurgi är också ett alternativ, men National Eye Institute rekommenderar inte operation förrän alla andra behandlingsmöjligheter har prövats utan framgång.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online