Trakom, även kallat granulär konjunktivit, är en ögoninfektion som orsakas av bakterien Chlamydia trachomatis. Sjukdomen drabbar framför allt befolkningar som lever i fattigdom samt områden med trångboddhet och bristfällig hygien. Barn i utvecklingsländer löper större risk att smittas, eftersom infektionen sprids genom direkt kontakt med en infekterad persons ögon, näsa eller hals, eller via kontaminerade föremål. Vanliga symtom på trakom är flytningar från ögonen, svullna lymfkörtlar framför öronen, svullna ögonlock, inåtvända ögonfransar och grumlig hornhinna.
Trakom drabbar närmare 50 miljoner människor världen över och är en av de vanligaste förebyggbara orsakerna till blindhet. Kvinnor löper tre gånger så stor risk att bli blinda till följd av sjukdomen. Infektionen kan slå hårt mot små samhällen och begränsa deras ekonomiska förmåga att producera. Barn är den mest utsatta gruppen eftersom smittan lätt sprids via händer och kläder.
Tidig diagnos är avgörande för att förhindra att trakom utvecklas till något allvarligare. Upplever du klåda runt ögonen, flytningar eller andra typiska symtom bör du kontakta läkare. Det är viktigt att få en diagnos innan sjukdomen hunnit orsaka ärrbildning på ögonlocken. Grumling av hornhinnan kan leda till ytterligare allvarliga infektioner, vilket i sin tur kan ge sår på hornhinnan och partiell eller total blindhet.
Med hjälp av förstoringsutrustning kan läkare bedöma hur utbredd infektionen är. Genom att vika upp det övre ögonlocket kan exempelvis läkaren undersöka de vita blodkropparna i ögonens folliklar och avgöra om infektionen befinner sig i sitt första stadium – inflammation i folliklarna. Trakom kan också diagnostiseras genom att ett bakterieprov från ögonen skickas till laboratorium för analys.
Om trakom upptäcks i tid kan det behandlas med antibiotika. Det finns inget vaccin, men antibiotika är effektivt om infektionen behandlas i ett tidigt skede – det vill säga när personen upplever hornhinneinflammation, tårflöde, ljuskänslighet och svullna ögonlock. Två vanliga preparat är erytromycin och doxycyklin. Andra behandlingsalternativ är en ögonsalva med tetracyklin samt azitromycin i tablettform, känt under namnet Zithromax. Även fast oral azitromycin har visats vara mer effektiv än salvan, utgör priset ett stort hinder. I fattigare samhällen är både kostnaden och tillgången till läkemedel ofta de största barriärerna för återhämtning.
Kirurgi är en annan behandlingsform som erbjuds personer med mer allvarliga symtom. En vanlig operation är ögonlocksrotation, där läkaren vrider ögonlocket bort från hornhinnan. Ingreppet görs för att förhindra ärrbildning på ögonlocket och utförs oftast som dagkirurgi, utan sjukhusvistelse över natten.
Ett annat kirurgiskt ingrepp är hornhinnetransplantation, där skadade hornhinnor ersätts. Hornhinnan är ögats yttersta lager – den klara, kupolformade ytan fram på ögat. Den har två viktiga funktioner: att skydda ögat mot bakterier, damm och andra partiklar, samt att bryta och fokusera ljuset som kommer in i ögat. Transplantation är en dyr procedur som ofta inte är tillgänglig för dem som behöver den. Under ingreppet ersätter ögonläkaren den skadade hornhinnan med en donerad. Ett av de största problemen med proceduren är att det alltid finns risk för att kroppen stötar bort den nya hornhinnan.
För att hejda spridningen av trakom är god hygien avgörande, särskilt för personer som bor i trångbodda och landsbygdsområden. Risken att återinsjukna finns även efter avslutad behandling. För att förebygga detta bör människor tvätta ansiktet regelbundet, minska flugpopulationerna i sin omgivning, hitta effektivare sätt att hantera mänskligt och animaliskt avfall i samhället samt eftersträva renare vattenkällor. Att skapa sanitära förhållanden kan vara svårt i vissa områden, men detta är en av huvudorsakerna till att länder som USA och Marocko numera är fria från trakom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online