En grå starr (katarakt) uppstår när ögats lins blir grumlig och försämrar synen. Det finns flera olika typer av grå starr, exempelvis kortikal grå starr som uppstår i linsens yttersta skikt, nukleär grå starr som utvecklas i linsens kärna, samt subkapsulär grå starr som bildas strax under linskapseln. Subkapsulär grå starr drabbar oftare yngre personer än andra typer, och den enda botande behandlingen är kirurgisk borttagning av den grumliga linsen. Personer som har riskfaktorer för denna typ av förändring bör därför följas regelbundet av en ögonläkare.
Det finns två huvudtyper av subkapsulär grå starr: främre (anterior) och bakre (posterior). Anterior subkapsulär grå starr är betydligt ovanligare än posterior subkapsulär grå starr (PSC). PSC visar sig vanligtvis som en liten vit opacitet precis under linsens bakre kapsel – rakt i ljusets väg mot näthinnan. Denna typ av grå starr kan dessutom utvecklas snabbare än många andra former.
Subkapsulär grå starr drabbar ofta yngre patienter, samt personer med vissa sjukdomar eller de som behandlas med vissa läkemedel. Vanliga symtom vid PSC är besvär med ljusbländning, alltså svårigheter att se i starkt ljus, samt större problem med närseendet än med fjärrseendet. Även när grå starren är relativt liten kan den orsaka betydande störningar i vardagslivets aktiviteter.
Personer med diabetes mellitus löper förhöjd risk för flera ögonsjukdomar. Enligt American Diabetes Association är personer med diabetes hela 60 procent mer benägna att utveckla grå starr jämfört med befolkningen i övrigt. Hos diabetiker kan grå starr dessutom utvecklas snabbt och uppträda redan i yngre ålder. Höga blodsockernivåer anses ligga bakom detta samband, och en noggrant kontrollerad blodsockernivå kan bromsa eller helt stoppa utvecklingen. Diabetiker tillhör gruppen med hög risk för subkapsulär grå starr.
Kortisonpreparat används under läkares överinseende vid en rad olika tillstånd, exempelvis astma, allergier och efter organtransplantationer. Flera administreringsformer av steroider – som tabletter, inhalationsmediciner eller ögondroppar – har kopplats till en ökad risk att utveckla subkapsulär grå starr. Forskarna är ännu inte helt säkra på exakt hur steroiderna ger upphov till linsförändringarna, men patienter som står på dessa läkemedel bör undersökas regelbundet av en ögonläkare för att upptäcka eventuell grå starr i tid.
Patienter med vissa ärftliga sjukdomar, exempelvis retinitis pigmentosa, kan ha en högre risk att utveckla subkapsulär grå starr. Hos dessa patienter uppstår den posteriora subkapsulära grå starren tidigt, men den påverkar sällan synen förrän sent i sjukdomsförloppet, då synfältet redan hunnit bli mycket smalt. Även andra genetiska tillstånd kan öka risken. Har andra familjemedlemmar haft denna typ av grå starr kan risken också vara förhöjd.
Personer som är kraftigt närsynta (myopi) eller långsynta (hyperopi) kan ha ökad risk att utveckla posterior subkapsulär grå starr, liksom de som lider av kroniskt inflammatoriska ögonsjukdomar såsom retinitis. Även ett ögontrauma kan leda till att en posterior subkapsulär grå starr utvecklas senare i livet. Strålbehandling mot ögat är en annan möjlig orsak. För dessa patientgrupper är regelbundna kontroller hos ögonläkare och uppmärksamhet på egna synförändringar av stor vikt för att kunna agera i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online