Pupillen är den svarta, runda öppningen i mitten av regnbågshinnan (iris) som släpper in ljuset i ögat. Storleken styrs av två små muskler i regnbågshinnan: en ringformad muskel som drar ihop pupillen och en radiär muskel som vidgar den. Tillsammans fungerar de som ögats egen bländare och ser till att rätt mängd ljus når näthinnan.
Går du från ett mörkt rum ut i dagsljus eller möter ett kraftigt ljus drar sig pupillen snabbt samman – den blir mindre. Det kallas för att pupillen kontraherar. Syftet är att begränsa mängden ljus som tränger in i ögat så att näthinnan, den ljuskänsliga vävnaden längst bak i ögat, inte skadas av överexponering. Reaktionen sker automatiskt via reflexer och tar bara någon sekund.
Pupillen drar sig även samman när du tittar på något nära, exempelvis när du läser eller tittar i mobiltelefonen. Det beror på att ciliärmusklerna i ögat spänner sig, vilket får linsen att böjas och bli mer rundad så att bilden landar skarpt på näthinnan. Den sammandragna pupillen bidrar dessutom till ökat skärpedjup, vilket gör närbilden tydligare.
I motsatt situation, när du går från ett ljust rum in i ett mörkt, vidgas pupillen för att släppa in så mycket ljus som möjligt. De radiära musklerna drar ihop sig medan den ringformade musklen slappnar av. Det tar dock betydligt längre tid för ögat att anpassa sig till mörker än till ljus – ofta flera minuter innan du ser bra igen.
Pupillens storlek påverkas inte bara av ljus och avstånd. Känslor, stress, vissa läkemedel och intressanta intryck kan också få pupillerna att vidga sig. En kraftigt ojämn eller onormalt reaktiv pupill kan däremot vara tecken på ett underliggande problem och bör alltid undersökas av läkare eller optiker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online