Varför används konkav lins – och inte konvex – vid närsynthet?

En vanlig missuppfattning om närsynthet

En konvex lins används faktiskt inte för att korrigera närsynthet. Det är en konkav lins som används för detta ändamål. Låt oss gå igenom varför det är så, steg för steg.

Vad är närsynthet?

Närsynthet, även kallat myopi, är ett synfel där avlägsna objekt framstår som suddiga medan närliggande objekt ses tydligt. Detta beror på att ögats form är förlängd, vilket gör att ljusstrålarna fokuserar framför näthinnan i stället för direkt på den.

Så korrigeras närsynthet

För att korrigera närsynthet behöver man sprida de inkommande ljusstrålarna så att de fokuserar på näthinnan. En konkav lins, även kallad spridningslins, åstadkommer detta genom att böja ljusstrålarna utåt.

När en konkav lins placeras framför ögat sprids de inkommande ljusstrålarna, vilket gör att de fokuserar längre bak – precis på näthinnan. På så sätt kan personer med närsynthet se avlägsna objekt betydligt tydligare.

Konvexa linser har en annan uppgift

Konvexa linser är däremot samlingslinser som konvergerar ljusstrålarna mot en gemensam brännpunkt. De används för att korrigera långsynthet (hyperopi), ett tillstånd där avlägsna objekt ses tydligt men närliggande objekt framstår som suddiga.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis används alltså en konkav lins – inte en konvex – för att korrigera närsynthet. Orsaken är att konkava linser sprider ljusstrålarna, vilket är exakt vad som krävs för att rätta till det fokusfel som närsyntheten orsakar.