Trichotillomani (TTM) är en impulskontrollstörning, mycket lik spelberoende eller kleptomani, som gör att en person utvecklar ett starkt tvång att rycka ut sitt eget hår med rötterna. Håret kan komma från ögonbrynen, hårbotten eller andra delar av kroppen, och när håret väl har dragits ut uppnås en överväldigande känsla av lättnad. Störningen brukar debutera under de tidiga uppväxtåren eller tonåren, men i vissa fall börjar den senare i livet.
En person som lider av trichotillomani går ofta långt för att dölja sitt beteende. Trots det kan problemet avslöjas genom fysiska spår som tunna eller saknade ögonfransar och ögonbryn, samt kala fläckar på hårbotten. Hårsäckarna kan dessutom bli inflammerade eller infekterade av det upprepade ryckandet.
Personer med störningen har ofta en märkbar social funktionsnedsättning som påverkar umgänget med andra. Orsaken är en uppbyggd inre spänning som endast kan lindras genom att rycka ut hår – i vissa fall äter den drabbade även hårrötten. Samtidigt lever personen i ständig oro över att andra ska upptäcka hemligheten.
Det första steget i behandlingen är därför att den drabbade förstår och erkänner att hen har ett problem som behöver åtgärdas. Trichotillomani är en allvarlig störning, eftersom den är en form av självskada som samtidigt är beroendeframkallande. Känn igen symtomen och hjälp personen att erkänna att problemet finns.
I de flesta fall förekommer trichotillomani tillsammans med depression. En drabbad person har nästan alltid låg självkänsla, ibland helt bristande självförtroende, och kan i svåra fall även uppvisa suicidtankar. Dessa faktorer kan fungera som utlösare för ett tvångsutbrott av hårdragning.
Det är en av anledningarna till att behandling av depression med läkemedel – exempelvis lithium, naltrexon och pimozid – har använts med framgång för att minska episoderna av trichotillomani. Även andra situationer kan fungera som triggers. En miljö där den drabbade känner sig maktlös kan exempelvis leda till hårdragning som ett sätt att lindra ångesten. Stress på jobbet, ilska och känslor av otillräcklighet är andra vanliga utlösande faktorer.
Trichotillomani är en störning som sällan går att bryta utan hjälp från specialister och beteendeterapeuter. Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en form av samtalsterapi som ofta kombineras med medicinering för att ge bästa resultat. Metoden lär den drabbade att känna igen stunden då impulsen att rycka ut hår infinns sig, samt ger konkreta strategier för att motstå frestelsen.
Praktiska verktyg kan vara att föra dagbok över varje tillfälle, samt att hitta alternativa aktiviteter som håller händerna sysselsatta och borta från håret – till exempel att knåda i stressboll, rita eller använda leksaker för fingrarna. En relaterad metod som ofta ingår är träning i att byta vanor (habit reversal training), där den drabbade lär sig ersätta hårdragningen med en ofarlig rörelse.
Trichotillomani är inte ett karaktärsdrag eller en vana som går att bara "sluta med" – det handlar om en medicinsk diagnos som kräver rätt stöd. Kontakta vårdcentralen eller en psykolog om du eller någon i din närhet visar tecken på hårdragningstvång. Med rätt kombination av terapi, eventuellt medicinering och stöd från omgivningen är det möjligt att få kontrollen över tvånget tillbaka.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online