De två mest karaktäristiska symtomen på bältros är smärta längs en nerv på ena sidan av kroppen samt ett utslag som följer nervens bana. Vissa personer kan dock utveckla bältros utan något synligt utslag – ett tillstånd som kallas zoster sine herpete. Andra kan få ett så litet utslag att det lätt förbises, vilket benämns zoster cum herpete minimo.
Zoster sine herpete är ett ovanligt tillstånd. Eftersom det är svårt att diagnostisera bältros utan utslag vet man dock inte exakt hur ofta det faktiskt förekommer.
Vissa fall som uppfattas som zoster sine herpete kan i själva verket vara zoster cum herpete minimo, vilket R.A. Murray Scott påpekade i British Medical Journal. Vid detta tillstånd är utslaget mycket begränsat och kan därför förbises av både patienten och läkaren.
Personer som får bältros utan utslag upplever ändå den karakteristiska smärtan på ena sidan av kroppen, längs banan hos den nerv där vattkoppsviruset (varicella-zostervirus, VZV) har reaktiverats. Smärtan beskrivs ofta som brännande, stickande eller molande och kan ibland föregå eventuella hudförändringar.
Att ställa diagnosen blir betydligt svårare när inget utslag finns. Enligt Scheld m.fl. kan diagnosen bekräftas genom blodprov som påvisar antikroppar mot VZV samt genom PCR-test (polymeraskedjereaktion) som detekterar virusets DNA.
När det har bekräftats att en person med misstänkt zoster sine herpete har ett bältrosutbrott ges standardbehandling för bältros. Den består vanligen av antivirala läkemedel (acyklovir, valacyklovir eller famciklovir) samt kortikosteroider för att minska risken för nervskador, kompletterat med olika metoder för smärtlindring. Tidig behandling är viktig för att förkorta sjukdomsförloppet och minska risken för långvarig nervsmärta, så kallad postherpetisk neuralgi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online