Herpes simplexvirus förekommer i två former, ofta kallade herpes simplex virus 1 (HSV-1) och herpes simplex virus 2 (HSV-2). Båda tillhör underfamiljen Alphaherpesvirinae inom familjen Herpesviridae och orsakar smärtsamma lesioner i huden – antingen runt munnen eller på könsorganen hos den drabbade.
I USA är det uppskattat att ungefär var femte ungdom bär på herpes simplex. Viruset är extremt vanligt världen över, och många bär på det utan att veta om det.
Det är oftast HSV-2 som ligger bakom genital herpes, men det gäller inte alltid – även HSV-1 kan orsaka utbrott på könsorganen. HSV-2 är den mer aggressiva varianten av viruset och ger vanligtvis mer obehag än HSV-1.
Genital herpes överförs vid sexuellt umgänge, antingen genom slemhinnorna eller via direkt kontakt med en hudlesion. Efter infektion vandrar viruset till nervcellerna, oftast i de lumbosakrala ganglierna, där det ligger vilande i ett latensstadium.
Ett utbrott inträffar vanligtvis inom 2 till 20 dagar efter smittotillfället. Blåsor fulla av virus bildas på huden runt könsorganen och anus. De brister sedan och övergår i sår eller sårskorpor. Kontakten med dessa lesioner bör minimeras – rör du vid dem ska du omedelbart tvätta händerna med tvål och vatten. Dela inte handdukar eller kläder med andra. Herpes är mest smittsamt under ett aktivt utbrott, men smitta kan även ske utan synliga symtom.
HSV-1 orsakar typiskt så kallade orofaciala sår – alltså munsår eller feberblåsor. Dessa utbrott är oftast mindre smärtsamma och mer sällsynta än de som HSV-2 ger upphov till. Vid HSV-1 sprids viruset via saliv. Efter infektion tar sig viruset till nerverna i ansiktet, oftast i trigeminusganglierna, där det vilar i dvala tills något utlöser det, exempelvis stress eller sjukdom.
Även om viruset smittar mindre när det ligger latent går det att föra det vidare även utan synliga symtom. HSV-1 är den vanligaste formen av herpesinfektion, och majoriteten av alla smittor sker tidigt i livet genom vardaglig kontakt med vänner och familj.
Med tiden blir utbrotten allt färre och kortare i takt med att immunförsvaret får kontroll över viruset. Det första utbrottet, som vanligtvis kommer inom 20 dagar från den primära infektionen, är oftast det värsta. Symtomen brukar pågå i 7 till 10 dagar.
Orofaciala sår uppträder oftast runt munnen, ofta precis där den ursprungliga infektionen ägde rum. Sårkanterna kan dock (framför allt vid HSV-2) också visas inne i munnen, på gommen, på tungans sidor och undersida samt runt näsan. Runt könsorganen visar sig såren typiskt runt blygdläpparna och vulva hos kvinnor, samt på och runt penis hos män. Lesioner är också vanliga i och runt analöppningen.
Symtomen återkommer som utbrott med olika mellanrum. Vissa patienter, beroende på en mer virulent virusstam eller ett försvagat immunförsvar, kan få utbrott så ofta som en gång i månaden. Vissa patienter rapporterar även trötthet och utmattning som ytterligare symtom, även om det finns få objektiva belägg för detta. Andra symtom kan vara feber, huvudvärk, influensaliknande besvär (frossa, värk i kroppen), svidande och smärtsam urinering samt flytningar för kvinnor med genital herpes.
Frekvensen minskar med åren – orofaciala utbrott av HSV-1 kan till slut bara dyka upp en eller två gånger per år. För cirka 10 procent av dem som lever med herpes simplex uppstår inga synliga symtom alls.
När immunförsvaret bekämpar viruset förlängs latensperioderna och utbrotten blir både färre och mildare. Utbrott kopplas därefter ofta till specifika utlösare, såsom stress, trötthet, kost, solbränna, andra sjukdomar, fysiskt trauma (till exempel en bilolycka eller kirurgiskt ingrepp), depression – eller ibland helt utan någon tydlig orsak.
Vissa patienter kan känna igen ett utbrott innan det bryter ut, eftersom en stickande eller domnande känsla föregår lesionerna (vanligare vid HSV-2-infektion). Denna känsla kallas prodrom och signalerar att viruset aktiveras i nervcellerna.
En person som bär på viruset är mycket smittsam i detta skede, redan innan några lesioner hunnit visa sig.
Idag finns ingen känd bot mot herpesinfektion, men vissa antivirala läkemedel kan hjälpa till att kontrollera den. En hälsosam och näringsrik kost kan stärka kroppens naturliga förmåga att hålla sjukdomen i schack.
Varning: Herpesviruset kan vara förödande för nyfödda barn. Rör aldrig vid en nyfödd om du har ett aktivt herpesutbrott, vare sig orofacialt eller genitalt. Är du gravid och lider av genital herpes bör du berätta det för din läkare, så att förebyggande åtgärder kan vidtas. Herpes kan i vissa fall vara dödligt för nyfödda om smittan överförs vid födseln.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online