Ungefär en av varje fjortonde person i Malawi lever med hiv eller aids. Vissa uppskattningar anger siffran till hela en av sju. Experter menar att den dödliga sjukdomen är en av de främsta orsakerna till att landets genomsnittliga livslängd endast är 43 år. Det första aidsfallet rapporterades 1985 i det östafrikanska landet med 14,2 miljoner invånare. Sedan dess har nationella och internationella organisationer arbetat för att bekämpa epidemin i Malawi, som har en av världens högsta smittfrekvenser.
Enligt organisationen Avert smittades majoriteten av malawierna genom heterosexuella kontakter när de var mellan 13 och 24 år gamla. Cirka 60 procent av de drabbade är kvinnor, och omkring 70 procent av landets sexarbetare bär på viruset. Ungefär 111 000 barn lever med sjukdomen, och FN har uppskattat att så många som 1,2 miljoner barn – cirka 8 procent av befolkningen – blivit föräldralösa på grund av aids.
Ett av de största hindren för vårdpersonal i kampen mot epidemin är landets tabu kring sjukdomen, enligt Avert. Hastings Kamuzu Banda, som var Malawis president när viruset först upptäcktes på 1980-talet, ansåg att aids, hiv och andra sexuella ämnen var olämpliga att diskutera offentligt. Detta ledde till diskriminering i flera samhällen. I många fall dolde människor sin diagnos av rädsla, och många vägrade även att testa sig av oro för att få veta att de bar på viruset.
Efter det första rapporterade aidsfallet 1985 lanserade Malawis regering en korttidsplan som inkluderade blodscreening och utbildningsprogram. Kampen intensifierades 1988 med det nationella aidskontrollprogrammet, följt av ett formellt femårsprogram 1989. När Banda lämnade makten 1994 utlyste den nye presidenten Bakili Muluzi att landet befann sig i en aidsepidemi. År 2000 presenterade regeringen en ny femårig strategi, och när president Bingu wa Mutharika tillträdde 2004 skärptes kampen ytterligare genom en rad förebyggande policyer.
Regeringar, medicinska organisationer och andra aktörer har haft svårt att förebygga hiv och aids i Malawi på grund av sociala attityder och ekonomiska begränsningar. Frivillig rådgivning och testning introducerades 1992, men endast cirka 1 procent av befolkningen hade använt tjänsten fram till 2003. Landet har därefter utökat rådgivning och testning för gravida kvinnor, vilket aktivister hoppas ska nå 70 procent av alla mödrar fram till 2012. Icke-statliga organisationer har dessutom börjat dela ut kondomer och marknadsföra användningen av kvinnokondom.
Med stöd från Global Fund to Fight AIDS, Tuberculosis and Malaria har malawierna fått bättre tillgång till antiretrovirala läkemedel. Antalet patienter som behandlades ökade från 13 000 år 2004 till nästan 200 000 år 2009. Trots framgångarna kämpar dock vårdpersonalen fortfarande med brist på både personal och finansiering.
Storbritannien etablerade protektoratet Nyasaland 1891, men Malawi blev ett självständigt land 1964. President Banda tillträdde samma år och behöll makten fram till landets första flerpartival 1994, då Muluzi tog över. Muluzi försökte ändra grundlagen för att kunna sitta en extra mandatperiod, men förlorade posten till Mutharika 2004. Landets ekonomi har förbättrats under Mutharikas tid vid makten, men hans parti, som utgör en politisk minoritet, har enligt CIA World Factbook haft svårt att få igenom stora reformer inom bland annat hiv- och aidsarbete.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online