HIV, humant immunbristvirus, är det virus som orsakar AIDS. Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) skiljer sig HIV från många andra virus genom att det attackerar immunsystemet direkt – viruset söker upp vita blodkroppar och förstör dem. Även strukturen hos HIV-partiklar, så kallade virioner, är unik och påminner lite om andra virus.
HIV tillhör en speciell grupp virus som kallas retrovirus, vilka kräver en värdcell för att kunna föröka sig. Retrovirus använder RNA som arvsmaterial i stället för det betydligt vanligare DNA. RNA, ribonukleinsyra, skiljer sig från DNA genom att det endast har en kedja av nukleotidenheter, medan DNA har två. Nukleotidenheter består av en sockerart (ribos), fosfat och en kvävebas.
En HIV-virion har en diameter på ungefär 100–150 nanometer, det vill säga miljarddelar av en meter. Varje partikel omges av ett viralt hölje som består av ett membran av lipider och plasmamaterial. Utifrån höljet sticker polypeptidkedjor ut – kedjor av sammanlänkade aminosyror – vilka innehåller proteiner som gör att partikeln kan fästa vid andra celler. På en virions yta finns hela 72 sådana kedjor, som ser ut som små utskott eller taggar.
Kapsiden, viruspartikelns kärna, är uppbyggd av proteinet p24 och har en avlång, kulletliknande form. Inuti kapsiden finns tre viktiga enzymer: integras, proteas och omvänt transkriptas (revers transkriptas). Samtliga tre behövs för att partikeln ska kunna replikera sig i blodströmmen.
HIV kan bara föröka sig inuti mänskliga celler. Viruspartiklar söker i blodströmmen upp vita blodkroppar, så kallade T-celler, som bär på proteinet CD4. När virionen lokaliserat en T-cell fäster en polypeptid på dess yta vid CD4-proteinet genom att fusioneras med cellmembranet. Virionen släpper därefter ut sitt innehåll in i cellen.
Nu sker den omvända transkriptionen: RNA inuti HIV-partikeln omvandlas till DNA, så att virusets arvsmaterial blir kompatibelt med människans genetiska material. Det nya DNA:t vandrar sedan in i cellkärnan, där det fogas samman med cellens eget DNA med hjälp av enzymet integras. När virusets DNA lyckats integreras i värdcellens arvsmaterial kallas resultatet provirus.
Proviruset kan ligga inaktivt under långa perioder, men när värdcellen aktiveras förväxlas HIV-generna med mänskliga gener. Cellen börjar då använda sina enzymer för att omvandla virusgenerna till budbärar-RNA, som lämnar cellen och används som exakt mall för att bygga nya virioner som i sin tur infekterar fler celler. Eftersom replikationen sker med hög precision kan viruset spridas snabbt i kroppen.
HIV har endast nio gener, vilket är dramatiskt få jämfört med de flesta virus som ofta har runt 500 gener. Trots sitt enkla genom är viruset mycket effektivt. HIV leder till aids när viruspartiklar förstört tillräckligt många T-celler för att immunsystemet inte längre klarar av att bekämpa infektioner. De flesta patienter dör då av infektioner och sjukdomar som en frisk kropp normalt skulle kunna försvara sig emot.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online