Blodburna patogener: vad de är, hur de sprids och hur du skyddar dig

Blodburna patogener är sjukdomsframkallande mikroorganismer som finns i blod, i läkemedel tillverkade av blod (som immunglobulin) samt i andra kroppsvätskor. När dessa vätskor överförs från en person till en annan kan smittan spridas och orsaka allvarlig sjukdom, kronisk infektion och i värsta fall död. Här går vi igenom de vanligaste patogenerna, hur smittan överförs och vilka skyddsåtgärder som gäller.

Hepatit

Hepatit B-virus (HBV) och hepatit C-virus (HCV) är två blodburna virus som angriper levern. Dessa två patogener var bland de främsta anledningarna till att den amerikanska arbetsmiljömyndigheten OSHA (Occupational Safety and Health Administration) utvecklade sina riktlinjer för hantering av blodburna patogener på arbetsplatsen.

HIV – humant immunbristvirus

HIV, som kan leda till sjukdomen aids (förvärvat immunbristsyndrom), är en annan av de mest angelägna blodburna patogenerna för både OSHA och vårdpersonal världen över.

Andra patogener

Utöver hepatit och HIV kan även andra virus, bakterier, svampar och encelliga organismer fungera som blodburna patogener. Exempel på sådana sjukdomar är malaria, syfilis, arbovirusinfektioner, brucellos (Maltafeber), denguefeber, leptospiros, återfallande feber, stelkramp och viral hemorragisk feber.

Så sprids smittan

Blodburna patogener överförs när infekterat blod eller andra kroppsvätskor kommer in i en annan persons kropp. Det kan ske via sår och skrubbsår, genom sexuellt umgänge eller genom stick- och skärskador från exempelvis kanyler, skalpellblad, krossat glas eller andra vassa föremål.

Individuellt skydd

Personlig skyddsutrustning är avgörande för att förhindra smittspridning. Det inkluderar ansiktsskydd, handskar, skyddsglasögon och skyddsförklädnad som skyddar hud och slemhinnor mot kontakt med infekterat material.

Universella försiktighetsåtgärder

De arbetsrutiner där alla personer behandlas som potentiellt smittade kallas universella försiktighetsåtgärder (universal precautions). Genom att alltid följa dessa rutiner – oavsett om man känner till en persons smittstatus eller inte – skyddar du både dig själv och andra, och förhindrar att patogener sprids mellan människor.