HIV (humant immunbristvirus) har utvecklat flera sofistikerade strategier för att undvika immunförsvarets försvar, särskilt antikropparnas och T-cellernas angrepp. Här är två av de viktigaste mekanismerna:
HIV förändrar ständigt strukturen på sitt yttre höljesprotein, det så kallade envelope-proteinet, vilket är huvudmålet för de flesta antikroppar. Eftersom viruset muterar i hög takt uppstår nya varianter av höljesproteinet kontinuerligt. Det innebär att antikroppar som producerats mot en tidigare variant ofta inte längre känner igen den nya versionen. Resultatet blir att viruset kan undvika både upptäckt och angrepp från immunsystemet, vilket gör det svårt att utveckla ett effektivt vaccin.
HIV kan även minska uttrycket av MHC klass I-molekyler på ytan av de celler som den infekterat. Dessa molekyler spelar en avgörande roll i immunförsvaret eftersom de presenterar virusantigener för cytotoxiska T-celler – de celler som normalt identifierar och dödar virusinfekterade vävnadsceller.
När HIV nedreglerar MHC klass I-molekylerna kan de infekterade cellerna i princip gömma sig för T-cellerna. Immunsystemet får därmed svårare att upptäcka att cellen bär på viruset, och den infekterade cellen slipper bli förstörd. Detta ger HIV möjlighet att fortleva och sprida sig i kroppen under längre tid.
Tack vare antigenvariation och nedreglering av MHC klass I-molekyler kan HIV dels kringgå antikropparna, dels undvika de cytotoxiska T-cellernas angrepp. Tillsammans bidrar dessa mekanismer till att viruset är så svårt för immunsystemet att eliminera.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online