1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Diagnos av glioblastom – metoder och undersökningar

Glioblastom är en snabbväxande hjärntumör som består av spongioblaster, det vill säga celler i nervsystemet. Tumören är elakartad (malign), och tyvärr dör de flesta som drabbas av sjukdomen. För att kunna ställa en korrekt diagnos använder läkare flera olika undersökningar och bilddiagnostiska metoder. Här går vi igenom de vanligaste stegen i diagnostikprocessen.

Fysisk undersökning

Det första steget vid varje diagnos, inklusive glioblastom, är att uppsöka en läkare för en fysisk undersökning. Läkaren kontrollerar om patienten uppvisar något av följande symtom:

  • Nedsatt koordination eller balans
  • Minnesförlust
  • Förändringar i syn, hörsel eller lukt
  • Svaghet eller förlamning i någon del av kroppen
  • Tal- och talsvårigheter
  • Sväljproblem
  • Krampanfall eller medvetslöshet
  • Huvudvärk, med eller utan illamående och kräkningar

Datortomografi (DT)

För att hjälpa till att diagnostisera glioblastom kan läkaren beställa en datortomografi (DT). Undersökningen producerar flera detaljerade bilder av hjärnan, vilket gör det möjligt att lokalisera onormaliteter, exempelvis en tumör.

Magnetresonanstomografi (MR)

En annan vanlig diagnostisk metod för glioblastom är magnetresonanstomografi (MR). Med hjälp av magnetfält och avancerad datorteknik får läkaren en tredimensionell bild av hjärnan, vilket ger en mer detaljerad överblick än en vanlig DT-undersökning.

Magnetresonansangiografi (MRA)

Magnetresonansangiografi (MRA), som inte ska förväxlas med MR, är ett kompletterande test som kan underlätta diagnosen glioblastom. Undersökningen skapar en bild av de blodkärl som försörjer hjärntumören med näring. Informationen kan hjälpa kirurgen att planera en eventuell operation och ta bort tumören på ett säkrare sätt.

Positronemissionstomografi (PET)

Positronemissionstomografi (PET) är en bildgivande teknik som visar kroppens aktivitet på cellnivå, inklusive cancerceller. En PET-undersökning görs ofta efter att glioblastom har konstaterats, för att läkaren ska kunna identifiera den mest lämpliga delen av tumören att använda för biopsi. Om behandlingen lyckas kan en senare PET-undersökning också visa om tumören börjar växa tillbaka.

Enkel fotonemissionstomografi (SPECT)

Single-photon emission computed tomography (SPECT) kan producera tvärsnittsbilder av hjärnan. Vid undersökningen injiceras ett radioaktivt ämne, exempelvis tallium-201, intravenöst. Ämnet tas upp av både friska och cancerogena hjärnceller. I likhet med PET kan SPECT användas för att upptäcka återfall av en hjärntumör efter behandling.

Sammanfattning

Diagnostiken av glioblastom bygger oftast på en kombination av klinisk undersökning och avancerad bilddiagnostik. Genom att använda flera metoder – DT, MR, MRA, PET och SPECT – kan läkare få en så komplett bild som möjligt av tumörens storlek, läge och aktivitet, vilket är avgörande för både diagnos och behandlingsplanering.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online