Angina pectoris är ett smärtsamt tillstånd som är ett symtom på underliggande hjärtsjukdom. Enligt American Heart Association lider över nio miljoner människor i USA av åkomman, och nästan 500 000 nya fall diagnostiseras varje år. Det finns flera olika kirurgiska och icke-kirurgiska behandlingsmetoder för att hantera angina.
Angina pectoris är den medicinska termen för bröstsmärta som uppstår till följd av kranskärlssjukdom. Symtomen uppstår när hjärtmuskeln inte får tillräckligt med blod och syre på grund av en förträngning i ett eller flera kranskärl.
Symtomen på angina inkluderar smärta, tryck eller en sammanpressande känsla i mitten av bröstet. Obehag kan även kännas i axel, arm, rygg, käke eller hals. Anginasymtomen börjar ofta när du är fysiskt aktiv, och smärtan kan vara så intensiv att du tvingas avbryta det du gör. Det beror på att hjärtat behöver mer blod när du anstränger dig, men på grund av de förträngda artärerna blir blodflödet otillräckligt. Symtom kan också utlösas av känslomässig stress eller efter en tung måltid.
Du löper större risk att utveckla angina om du röker, är överviktig eller har diabetes, högt kolesterol eller högt blodtryck. Menopaus kan dessutom öka risken för kvinnor. Att ha en familjemedlem som drabbats av hjärtsjukdom i relativt ung ålder ökar också risken, oavsett kön.
Ett första besök hos läkare på grund av anginasymtom sker ofta på en akutmottagning, eftersom symtomen är obehagligt lika dem vid hjärtinfarkt. Oavsett om det är en akutläkare eller din egen läkare som ställer diagnosen behöver du därefter undersökas av en kardiolog – en specialist på hjärtsjukdomar. Kardiologen kommer sannolikt att beställa ett elektrokardiogram (EKG), ett test som registrerar hjärtats elektriska aktivitet. Du får troligen också genomgå ett arbetsprov, där du går på ett löpband med gradvis ökande intensitet medan ditt hjärta övervakas. Testet visar hur hårt hjärtat måste arbeta vid olika ansträngningsnivåer.
Hjärtkateterisering kan bli nödvändig för att avgöra om några artärer är blockerade och för att utvärdera funktionen hos hjärtmuskel och klaffar. Vid kateterisering förs en tunn slang in i en artär i benet eller armen och leds upp till hjärtat. När kontrastvätska injicerats i artärerna tas röntgenbilder, och kontrasten gör det möjligt att exakt se var artärerna är blockerade eller förträngda.
Angina behandlas ofta med läkemedel, exempelvis nitroglycerin, som vidgar blodkärlen och förbättrar blodflödet till hjärtat. Att sänka blodtrycket och minska hjärtfrekvensen är viktiga åtgärder för att lätta hjärtats arbetsbörda. Därför kan blodtryckssänkande läkemedel, såsom kalciumantagonister och betablockerare, förskrivas.
Beroende på dina symtom och hur allvarlig din kranskärlssjukdom är kan läkaren rekommendera ballongvidgning, så kallad perkutan transluminal koronarangioplasti (PTCA). Ingreppet inleds med att en kateter förs in i armen eller benet. I kateterns spets finns en tömd ballong som blåses upp när blockeringen nås. Ballongen pressar ihop plackavsättningarna i artären och ökar blodflödet. Laserangioplasti använder istället en laser på kateterns spets för att öppna blockeringen, medan en metod som kallas aterektomi använder ett instrument som liknar en roterande hyvel för att skära bort placket. Avslutningsvis kan en stent placeras för att hålla de nyligen rensade artärerna öppna.
I allvarligare fall kan en kranskärlsbypassoperation behövas. Vid denna procedur omdirigeras blodet runt det tilltäppta kärlavsnittet med hjälp av ett blodkärl som tagits från en annan del av kroppen.
Ignorera aldrig ökad smärta eller andra förändrade symtom om du har fått diagnosen angina. Stabil angina kan övergå i instabil angina, vilket innebär en ökad risk för hjärtinfarkt. Om dina symtom förvärras efter en tid av stabilitet rekommenderar läkare att du omedelbart ringer 112.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online