Vilka faktorer kan försena puberteten?

Puberteten är en komplex utvecklingsperiod som påverkas av många olika faktorer. Hos vissa personer startar den senare än normalt, och det finns flera möjliga förklaringar till detta. Här är de vanligaste orsakerna till att puberteten kan försenas:

Vanliga orsaker till försenad pubertet

1. Genetik

Arv spelar en stor roll. Om föräldrar eller andra familjemedlemmar själva hade en sen pubertet är det vanligt att barnet också utvecklas senare. Detta kallas ofta konstitutionell tillväxtförsening och är i de flesta fall helt ofarligt.

2. Näring

Kosten har stor betydelse för hormonbalansen och kroppens utveckling. En kost som saknar viktiga näringsämnen – exempelvis zink, järn samt vitamin A och D – kan försena puberteten. Undernäring eller kraftig undervikt kan dessutom göra att kroppen helt enkelt inte har tillräckliga resurser för att starta den hormonella utvecklingen.

3. Kroniska sjukdomar

Vissa långvariga sjukdomar belastar kroppen så pass mycket att pubertetsutvecklingen försenas. Exempel inkluderar cancer, njursjukdomar och diabetes. Även inflammatoriska tarmsjukdomar och astma kan i vissa fall spela in.

4. Hormonella obalanser

Puberteten styrs av ett samspel mellan flera hormoner. Sjukdomar i sköldkörteln, såsom hypotyreos (för låg ämnesomsättning) eller hypertyreos (för hög ämnesomsättning), kan störa denna balans och därmed försena utvecklingen.

5. Läkemedel

Vissa mediciner kan påverka den hormonella utvecklingen. Kortikosteroider och kemoterapi är två exempel på behandlingar som kan bromsa eller försena puberteten, särskilt vid långvarig användning.

6. Stress

Svår eller långvarig psykisk stress påverkar produktionen av hormoner i hjärnan. Kroppen prioriterar då överlevnad framför utveckling, vilket kan leda till att puberteten skjuts upp.

När bör man söka vård?

Om puberteten inte har påbörjats vid 14 års ålder hos flickor respektive 15 års ålder hos pojkar rekommenderas det att kontakta vårdcentralen eller en barnläkare. En undersökning kan avgöra om förseningen beror på en ofarlig variation – eller om ytterligare utredning behövs. I många fall krävs ingen behandling alls, men vid behov finns hormonbehandling som kan hjälpa utvecklingen igång.