Humant papillomvirus (HPV) är en av världens vanligaste sexuellt överförbara infektioner. Redan år 2009 uppskattades det finnas cirka 20 miljoner smittade i USA. Eftersom vissa typer av HPV kan orsaka genitala vårtor (kondylom) och i vissa fall cancer är det viktigt att känna till hur viruset upptäcks och vilka behandlingsalternativ som finns.
HPV är ett virus som lever i kroppens slemhinnor och överförs genom direkt hudkontakt, oftast via sexuella kontakter. År 2009 fanns ingen botande behandling mot viruset självt – däremot går dess symtom och vävnadsförändringar att behandla. Minst 100 olika typer av HPV är kända, men enligt SexualityandU.ca kan det röra sig om endast hälften av alla stammar som faktiskt existerar. De flesta smittade får aldrig några symtom, men viruset betraktas ändå som allvarligt inom vården på grund av sitt samband med kondylom och cancer, framför allt livmoderhalscancer.
Det vanligaste synliga tecknet på en HPV-infektion är ett utbrott av vårtor. Storlek, form, höjd, antal och även färg kan variera beroende på virustyp och hur din kropp reagerar. Vårtor kan uppstå på händer och fötter (dessa är oftast godartade), men också på könsorganen. Som kvinna kan du underlätta undersökningen genom att använda en spegel för att se mer av blygdläpparna och slidan. Tvätta alltid händerna före och efter en fysisk själviaktagning.
Vissa typer av HPV ger dock inga vårtor. I stället visar de sig som lesioner, särskilt i vävnaderna i läppar, tunga, munnslemhinna och svalg. Får du återkommande utbrott av munsår – något du kanske märker genom ökad känslighet för salt eller sur mat – kan det vara ett tecken på infektion. Använd gärna en spegel för att bekräfta att en lesion finns.
Viruset kan upptäckas med ett cellprov eller genom kolposkopi. Vid provtagningen används en steril bomullspinne för att försiktigt samla celler från livmoderhalsen. Provet skickas sedan till ett laboratorium där cellerna analyseras för HPV. Testet kan utföras samtidigt som ett Pap-test. En kolposkopi är ännu enklare – läkaren granskar könsorganen med ett förstoringsinstrument och inspekterar visuellt efter tecken på viruset.
Två vanliga receptbelagda alternativ är podofillox och imikvimod. Podofillox behandlar HPV genom att bryta ner vårtvävnaden, medan imikvimod stimulerar immunförsvaret så att kroppen själv kan bekämpa viruset. Fördelen med krämbehandling är att du applicerar den hemma, vilket innebär färre besök hos läkaren.
Om krämer inte räcker kan vårtorna avlägsnas genom medicinska ingrepp. De kan frysas med flytande kväve (kryobehandling), avlägsnas genom konisering (biopsi där förändrade celler tas bort), vaporiseras eller skäras bort med laser, avlägsnas med elektrisk ström (LEEP – loop-elektrokirurgisk excisionsprocedur) eller kirurgiskt tas bort med skalpell.
Se till att äta rätt, hålla dig väl hydrerad och få tillräckligt med sömn. Dessa faktorer stärker ditt immunförsvar och hjälper kroppen att bli kvitt viruset på egen hand.
De flesta HPV-typer ger inga symtom alls. Det innebär att det ofta inte går att upptäcka viruset själv, och att det kan vara svårt även för en läkare om det inte finns någon särskild anledning att testa för en specifik stam. Ibland syns inga vårtor, men huden i det drabbade området kan ändå vara kliande eller rodnad. Får du utslag eller inte kan sluta klia kan det vara klokt att kontakta din läkare och diskutera en eventuell HPV-infektion.
I dag finns dessutom vaccin mot de HPV-typer som orsakar flest fall av cancer och kondylom. Vaccination, tillsammans med kondomanvändning och regelbundna gynekologiska kontroller, minskar risken för både smitta och allvarliga komplikationer avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online