Ett cellprov (paptest) är en rutinundersökning som erbjuds kvinnor mellan 18 och 65 års ålder för att screena för och tidigt upptäcka livmoderhalscancer samt andra förändringar på livmoderhalsen. Vid provtagningen förs ett spekulum in i slidan så att den öppnas och livmodertappen blir synlig. Läkaren tar sedan ett litet antal celler från livmoderhalsens yta, som därefter analyseras i mikroskop för att identifiera eventuella avvikelser.
Ett onormalt resultat kan tyda på infektion, irritation eller på precancerösa cellförändringar eller livmoderhalscancer – men det betyder alltså inte automatiskt att cancer föreligger. Här går vi igenom vad de olika resultaten innebär och vilka undersökningar som vanligtvis görs därefter.
I USA används Bethesda-systemet som standard för att klassificera resultat av paptester. Systemet hjälper läkare att utvärdera fynd, bedöma eventuella avvikelser och fatta beslut om fortsatt behandling. Klassificeringarna omfattar normalfynd, atypiska plavelepitelceller (ASC eller ASC-US), låggradiga skivepitelintraepiteliala lesioner (LSIL), höggradiga skivepitelintraepiteliala lesioner (HSIL), atypiska körtelceller samt cancer.
Kvinnor med ett normalt resultat behöver ingen ytterligare utredning utan fortsätter enligt sitt ordinarie kontrollschema. Den som får något annat besked kan behöva kompletterande undersökningar.
Resultatet ASC vid ett cellprov innebär att något var avvikande med cellerna. Förändringen kan tyda på att precancerösa celler håller på att utvecklas, men det måste inte vara fallet. Avvikelsen kan lika gärna bero på en infektion, irritation eller nyligen haft samlag.
Vissa läkare rekommenderar helt enkelt att kvinnan gör om cellprovet efter fyra till sex månader. Andra tar ett test för högriskvarianter av HPV. Om testet visar en högriskvariant tyder det på att förändringarna möjligen är precancerösa, och då utförs en kolposkopi. Det innebär att ett kolposkop förs in i slidan så att läkaren noggrant kan granska livmoderhalsen och leta efter avvikelser.
D två olika typer av SIL-fynd kan identifieras i cellerna från ett cellprov. Den första är LSIL – låggradig SIL. Det kan innebära att lindriga precancerösa cellförändringar finns, som ofta läker ut av sig själva. Vanlig rekommendation är att göra ett nytt cellprov efter fyra till sex månader.
Höggradig SIL, eller HSIL, visar att måttliga till svåra precancerösa cellförändringar finns. En kolposkopi görs då för att bedöma omfattningen av de onormala cellerna, och kirurgi i form av frysbehandling (kryokirurgi) eller laserkirurgi kan utföras för att förstöra de avvikande cellerna. Detta påverkar i regel inte fertiliteten.
Fynd av atypiska körtelceller kan indikera invasiv skivepitelcancer. Ytterligare utredning måste alltid göras för att bedöma dessa celler. En kolposkopi och en biopsi från livmoderhalsen utförs vanligen för att fastställa antalet onormala celler och hur utbredda cancerförändringarna är.
När cancerceller upptäcks i ett cellprov ställs diagnosen livmoderhalscancer. Bästa åtgärden är då remiss till en onkolog, som kan gå igenom behandlingsmöjligheterna för livmoderhalscancer tillsammans med patienten.
Kom ihåg att ett onormalt cellprovsresultat sällan betyder cancer – de flesta avvikande fynd beror på godartade förändringar som infektioner eller irritation. Följ alltid upp med den fortsatta kontroll och de undersökningar som din vårdgivare rekommenderar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online