Pap-test (cellprov) används för att screena för förändringar i cellerna på livmoderhalsen, vilket kan tyda på att livmoderhalscancer håller på att utvecklas eller redan har börjat utvecklas. Eftersom livmoderhalscancer är en långsamt växande cancerform är tidig diagnos avgörande för både behandling och förebyggande vård. Kvinnor som är sexuellt aktiva eller har fyllt 18 år bör därför genomgå årliga pap-test som en förebyggande åtgärd mot livmoderhalscancer. Ett onormalt resultat kan innebära att cellförändringar pågår som behöver behandlas, eller att förändringar redan har uppstått som kräver medicinsk uppföljning för att förhindra cancer.
De flesta laboratorier i USA använder ett klassificeringssystem som kallas Bethesdasystemet för att utvärdera resultaten av pap-test. Ett normalt resultat visar att livmoderhalsen är fri från infektion eller cellförändringar, och att kvinnan kan fortsätta med sina regelbundna rutinkontroller. Onormala resultat klassificeras i flera kategorier som beskriver typen av förändring och ligger till grund för behandlingsbeslut. Klassificeringarna inkluderar atypiska plattceller (ASC eller ASC-US), låggradiga squamosa intraepiteliala lesioner (LSIL), höggradiga squamosa intraepiteliala lesioner (HSIL), atypiska körtelceller samt cancer.
Ett provsvar som klassificeras som ASC eller ASC-US är relativt obestämt. Det kan tyda på en lätt infektion eller irritation, eller helt enkelt på att samlag nyligen ägt rum. Samtidigt kan det också vara ett tecken på precancerösa förändringar. Eftersom detta resultat kan ha många olika orsaker krävs vanligtvis ytterligare undersökningar. Vissa läkare rekommenderar ett nytt cellprov efter fyra till sex månader, medan andra utför ett HPV-test för att kontrollera om högriskstammar av humant papillomvirus finns. Om högriskstammar upptäcks görs oftast en kolposkopi – en undersökning där läkaren med hjälp av ett instrument, en kolposkop, granskar livmoderhalsen noggrant för att leta efter avvikelser.
Det finns två typer av SIL-klassificering – låggradig (LSIL) och höggradig (HSIL). Låggradig SIL kan tyda på att precancerösa förändringar syns i cellerna. Dessa låggradiga förändringar går dock ibland tillbaka av sig själva, varför läkaren ofta bara rekommenderar ett nytt cellprov efter fyra till sex månader. Höggradiga SIL indikerar däremot att måttliga eller svåra precancerösa cellförändringar har observerats. Läkaren utför då vanligtvis en kolposkopi för att bedöma omfattningen av avvikelsen, och kryokirurgi (frysbehandling) eller laserkirurgi kan användas för att förstöra de onormala cellerna. Fertiliteten påverkas normalt inte av dessa ingrepp.
Atypiska körtelceller kan tyda på utveckling av invasiv plattcellscancer. Ytterligare undersökningar, inklusive kolposkopi och oftast även en biopsi, rekommenderas för att fastställa om cellerna är cancerogena och hur utbredda de eventuella cancercellerna är i livmoderhalsen.
Förekomst av cancerceller i provet tyder på att patienten har livmoderhalscancer. Patienten bör då remitteras till en onkolog som upprättar en behandlingsplan utifrån cancerens stadium och allvarsgrad.
Ett onormalt provsvar innebär inte nödvändigtvis cancer – de flesta cellförändringar är godartade eller går tillbaka av sig själva. Det är dock viktigt att alltid följa läkarens rekommendationer för uppföljning, eftersom tidig upptäckt ger de bästa förutsättningarna för effektiv behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online