Läkare rekommenderar årliga cellprov (pap-test) för alla vuxna kvinnor samt för tonårsflickor som är sexuellt aktiva. Dessa prov kan påvisa avvikande celler på livmoderhalsen – en tillstånd som kallas dysplasi. Cellförändringarna orsakas i de allra flesta fallen av humant papillomvirus (HPV), en mycket vanlig infektion som sprids genom hudkontakt och sexuellt umgänge.
När avvikande celler upptäcks remitteras kvinnan vanligtvis till en kolposkopi. Vid denna undersökning granskar läkaren livmoderhalsen noggrant med ett förstoringsinstrument och kan samtidigt ta vävnadsprover (biopsier) för laboratorieanalys. Utifrån resultaten – hur utbredda och allvarliga cellförändringarna är – väljs den behandlingsmetod som passar bäst.
Lindrig dysplasi (CIN 1) försvinner i många fall av sig själv, tack vare kroppens eget immunförsvar. Läkaren väljer därför oftast att följa upp tillståndet med regelbundna cellprov och HPV-testning i stället för att direkt gå vidare med invasiva ingrepp. Man vet att viruset kan gå in i ett slags "vilande" tillstånd i kroppen, men det är fortfarande oklart huruvida det går att helt bota eller eliminera viruset. HPV-vaccination skyddar dock mot de virustyper som orsakar störst risk för allvarliga cellförändringar och livmoderhalscancer.
Kryoterapi är en metod som läkare använder för att avlägsna precancerösa förändringar. Med hjälp av flytande kväve fryses det drabbade området – ofta synligt som genitala vårtor (kondylomer) – varvid den skadade vävnaden lätt kan lossna och avlägsnas. Ingreppet utförs nästan alltid polikliniskt, det vill säga utan sjukhusvistelse, och är i regel smärtfritt. Vissa kvinnor upplever dock lindriga, mensliknande värk efteråt. Är du känslig för värk kan det vara klokt att ta en receptfri värktablett innan besöket.
Ett annat sätt att behandla HPV-relaterad dysplasi är den så kallade LEEP-metoden (loop electrosurgical excision procedure). Här använder läkaren en tunn metallögla genom vilken en elektrisk ström leds, och skär på så vis bort en tunn vävnadsskiva från livmoderhalsen. Ingripandet tar bara några minuter och påminner i sitt förlopp om ett vanligt cellprov.
Efteråt kan en viss mängd blödning och flytningar förekomma, vilket är normalt. En del patienter känner sig yr eller obekväma under proceduren – händer detta bör du genast berätta det för din läkare eller sjuksköterska.
Laserbehandling är ytterligare en enkel poliklinisk procedur som kan hjälpa till att behandla dysplasi. Laserstrålen bränner bort de förändrade cellerna eller gör det möjligt för läkaren att ta ut dem för vidare analys. Metoden är relativt smärtfri, och receptfria värktabletter före besöket kan lindra eventuellt obehag.
Fördelen med lasern är att den samtidigt förseglar blodkärlen (kauterisering), vilket ger minimal blödning. Lätt fläckblödning efter ingreppet är normalt – är blödningen kraftigare bör du kontakta din läkare.
Då dysplasin har hunnit bli cancerös, eller när övriga behandlingsformer inte haft tillräcklig effekt, kan kirurgiska alternativ övervägas. Det finns två huvudtyper: enkel hysterektomi och radikal hysterektomi – det vill säga borttagning av livmodern.
Vid en enkel hysterektomi tas livmodern bort via ett kirurgiskt snitt medan patienten är i narkos, och sjukhusvistelsen brukar vara flera dagar. Vid en radikal hysterektomi tas även omgivande vävnad kring livmodern samt en del av vagina bort. Återhämtningstiden efter ett radikalt ingrepp är betydligt längre än efter en enkel hysterektomi.
Båda dessa ingrepp innebär att patienten blir steril, det vill säga inte längre kan bli gravid. Den sexuellafunktionen påverkas däremot normalt inte.
Vilken behandling som är rätt för dig avgörs av hur allvarliga cellförändringarna är, din ålder, fertilitetsplanering och tidigare behandlingserfarenhet. Från noggrann uppföljning vid lindrig dysplasi till kryoterapi, LEEP och laser vid mer uttalade förändringar – möjligheterna till effektiv behandling är goda. Eftersom cellförändringar kan återkomma är regelbundna kontroller och cellprov efter avslutad behandling avgörande för att upptäcka nya förändringar i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online