Miljontals människor smittas av HPV varje år, ofta utan att själva veta om det. Många känner inte igen virusets tecken och symtom, vilket innebär att infektionen lämnas obehandlad och kan spridas vidare till sexuella partners. Även om många HPV-typer antingen går att behandla eller läker av sig själva är det viktigt att känna till denna könssjukdom för att kunna söka vård i tid – och därmed förhindra att viruset sprids vidare.
HPV (humant papillomvirus) är en av de vanligaste sexuellt överförbara infektionerna. Viruset ligger bakom nästan alla fall av livmoderhalscancer hos kvinnor. Det finns över 130 olika typer av HPV, men de vanligaste är typ 6, 11, 16 och 18. HPV sprids endast genom direkt hudkontakt, och över 30 typer överförs via sexuell kontakt. Viruset gör ingen skillnad på människor – det kan smitta vem som helst oavsett ålder, kön, etnicitet eller sexuell läggning. I sällsynta fall kan en mamma föra över viruset till sitt barn i samband med vaginal förlossning. Symtomen varierar beroende på vilken typ av HPV man har drabbats av.
HPV typ 6 och 11 kan orsaka både genitala vårtor och vanliga vårtor på händerna. Den som har genitala vårtor utvecklar sällan livmoderhalscancer. Det finns flera behandlingsalternativ för genitala vårtor, bland annat receptbelagda krämer och laserbehandling. Typ 16 och 18 orsakar däremot precancerösa cellförändringar som så småningom kan leda till livmoderhalscancer. Dessa typer står även bakom cancer i anus, vulva och vagina, samt anal- eller peniscancer hos män.
Många som får HPV har en så kallad latent eller inaktiv infektion. Det betyder att viruset inte ger några synliga tecken, men ändå kan smitta andra. För den som utvecklar genitala vårtor men har ett normalt fungerande immunförsvar är det fullt möjligt att kroppen klarar av viruset på egen hand, utan behandling. Ibland kan viruset ligga dolt i kroppen, vilket gör att symtom visar sig först långt senare. Har man en gång haft HPV som läkt av sig självt kan man smittas igen, exempelvis vid sex med en ny partner som bär på viruset.
Genitala vårtor uppträder oftast i eller runt slidan, anus, livmoderhalsen, penis eller på insidan av låren. De kan vara upphöjda eller platta, stora eller små. Färgen varierar från hudfärgat till rosa, rött eller brunt, och vårtorna kan förekomma ensamma eller i klungor. Växer de ihop kan de börja likna en blomkål. Livmoderhalscancer ger däremot ofta inga tydliga symtom som smärta eller blödningar i ett tidigt skede. Det enda sättet att upptäcka sjukdomen i de flesta fall är genom regelbundna cellprov (pap-test), som kan påvisa onormala förändringar i livmoderhalsen orsakade av precancerösa celler.
Det mest effektiva skyddet mot HPV är att ha sex med en enda partner. Kondim minskar risken för smitta, men ger inte fullständigt skydd eftersom den inte täcker all hud som kan vara smittad, exempelvis pungen. Idag finns dessutom vaccin som skyddar mot HPV. Vaccinet Gardasil skyddar mot typerna 6, 11, 16 och 18. Eftersom HPV är vanligare bland unga kvinnor som tidigt börjar ha sex rekommenderas vaccination som rutinvaccin för flickor i åldern 11–12 år. Vaccinet ges som tre doser fördelat över sex månader.
Har du haft sex med en person som senare visar sig vara smittad av HPV bör du kontakta din vårdcentral för rådgivning och eventuell provtagning. Uppträder något som liknar genitala vårtor, eller om du upplever klåda kring anus eller underlivet, ska du också boka tid hos läkare. Unga kan i Sverige vända sig till ungdomsmottagningar, där besök ofta är kostnadsfria och konfidentiella. En viktig varning: använd aldrig receptfria vårtmediciner mot genitala vårtor – de är för starka för den känsliga huden i underlivet och kan orsaka allvarlig irritation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online