Ringorm är det vanliga namnet på en grupp svampinfektioner som angriper huden. Namnet kan verka förvirrande, eftersom det antyder att infektionen orsakas av en mask – men i själva verket är inga maskar inblandade alls. Ringorm orsakas av en svamp från familjen dermatofyter. Infektionen ger ofta ett cirkulärt utslag som är upphöjt i kanterna och som till formen liknar en mask som rullat ihop sig i en ring.
Dermatofyterna som orsakar ringorm är parasiter som lever på keratinet som finns i döda hudceller, naglar och hår. Människor och djur smittas genom kontakt med en dermatofytsvamp på en yta. Svamparna bildar sedan en koloni i den infekterade vävnaden och breder ut sig utåt i ett cirkulärt mönster. Ringorm är en mycket vanlig infektion som ofta sprids från person till person.
Ringorm är ofta lätt att känna igen tack vare sitt karakteristiska ringformade mönster, där utslaget är ljusare i mitten och har en upphöjd ytterkant. Utslaget åtföljs vanligtvis av andra symtom som klåda och håravfall. Om ringorm misstänks men inte kan fastställas med blotta ögat kan ett hudskrap tas från det aktuella området, så att orsaken till infektionen kan avgöras genom mikroskopisk undersökning.
Ringorm kan drabba många olika delar av kroppen och angriper ofta områden som är benägna att få sprickor i huden, exempelvis händer och fötter. Infektionen som i vardagen kallas fotsvamp är i själva verket en form av ringorm som medicinskt benämns tinea pedis. En motsvarande infektion i händerna kallas tinea manuum. Drabbas överkroppen talar man om tinea corporis; angrips nageln kallas tillståndet tinea onychomycosis (nagelsvamp), och när hårbotten är infekterad benämns det tinea capitis. Även det vanliga besväret som kallas ljumsksvamp beror på en ringorminfektion, medicinskt känd som tinea cruris.
Beroende på var på kroppen infektionen sitter ger ringorm i allmänhet upphov till utslag, klåda, lokal svullnad och rodnad. Drabbas ett hårbeklätt område kan ett cirkulärt fält med håravfall uppstå. Är naglarna infekterade kan de bli tjockare, spricka och missfärgas.
Ringorm överförs via direkt kontakt med en smittad person, ett djur, jord eller en kontaminerad yta. Dermatofyter kan överleva på föremål under ganska lång tid, vilket gör att föremål som golv, handdukar och sänglinne ofta fungerar som smittkälla. Vanliga smittvägar är bland annat kontaktsporter, daghem med smitta, sällskapsdjur och delat sänglinne. Ringorm är relativt vanligt i USA – så vanligt att uppskattningsvis en till tre procent av befolkningen har en dermatofytinfektion i tå- eller fingernaglar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online