Näspolyper är tårformade, godartade tillväxter som utvecklas i slemhinnan i näsgångarna och bihålorna. De drabbar särskilt personer med astma och allergier. Små polyper ger ofta inga eller lindriga besvär, men stora polyper kan orsaka komplikationer som blockerade näsgångar, andningssvårigheter och återkommande bihåleinflammationer. När polyperna blir stora eller inte svarar på medicinsk behandling kan kirurgiskt avlägsnande bli nödvändigt.
Två typer av ingrepp är effektiva för att avlägsna näspolyper: polypektomi och endoskopisk bihålekirurgi. Vilken metod som väljs beror på polypernas storlek, antal och placering.
Polypektomi används vanligtvis för mindre eller mer isolerade polyper och utförs med lokalbedövning. En nässpegel håller näsan öppen medan polyperna kläms fast och avlägsnas med en trådslinga eller en pincett.
Endoskopisk bihålekirurgi är lämplig för patienter med flera eller större polyper och utförs under antingen lokal eller allmän anestesi. Kirurgen för in ett smalt rör med ett förstoringsobjektiv eller kamera – ett så kallat endoskop – i näsgången och använder små, precisa instrument för att avlägsna polyperna.
Patienter får oftast gå hem samma dag som ingreppet genomförs. Efter operationen läggs förband på näsan, och ibland placeras splinter för att skydda vävnaden och undvika igensättning. Läkare avråder från ansträngande fysisk aktivitet i två till tre veckor efter ingreppet för att minska risken för blödningar.
I allmänhet försöker läkare först behandla mindre eller få polyper med icke-kirurgiska metoder, exempelvis kortisonbehandling. Som vid alla kirurgiska ingrepp finns det risker vid borttagning av näspolyper. Möjliga komplikationer inkluderar hjärnhinneinflammation, blödning i hjärnan, skada på synnerven eller skada på ögonmuskulaturen. Det är också viktigt att veta att polyper kan återkomma även efter en lyckad operation, vilket gör regelbunden uppföljning hos läkare viktig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online