Binnikemask hos människan – symptom, livscykel och förebyggande åtgärder

Vad är binnikemask?

Binnikemasken är en tarmparasit som behöver en värd för att överleva och få sin näring. Den kan bli upp till nio meter lång och har en karakteristiskt platt kropp. Eftersom en infektion ofta inte ger några tydliga symptom vet många bärare inte ens att de har en binnikemask i kroppen.

Med tiden kan masken sprida sig till muskelvävnad och organ, där den kan bilda cystor eller orsaka allvarliga sjukdomar som cysticercos, neurocysticercos eller alveolär ekkinokokkos.

Historia

Många forskare trodde länge att människan exponerades för binnikemasken för cirka 10 000 år sedan, i samband med domesticeringen av grisar och nötkreatur. Parasitologer har dock kunnat visa att samspelet mellan masken och människan är betydligt äldre.

Även om binnikemaskar fanns hos grisar och nötkreatur fanns de redan tidigare hos rovdjur som människan jagade. Det innebär att människan har utsatts för binnikemaskar i upp till 1,7 miljoner år.

Kännetecken

Binnikemasken tillhör parasitfamiljen Cestoda. Några vanliga typer är:

• Dvärgbinnikemask (Hymenolepis nana)
• Taenia solium
• Echinococcus granulosus
• Taenia saginata
• Diphyllobothrium latum

Maskarna varierar i storlek från cirka 15 centimeter upp till nio meter och har krokar, taggar eller sugkoppar nära huvudet. Kroppen är platt och lång och delas in i tre delar: huvudet (skolex), halsen samt proglottiderna – de segment som bär på äggen.

Betydelse för hälsan

Binnikemasken kan ställa till med betydande skada i kroppen. Eftersom den får sin energi och näring direkt från värden överlever den troligen tills värden dör eller får behandling. Dessutom kan äggen vandra genom kroppen och infektera andra områden, vilket med tiden kan leda till cystbildning och andra sjukdomar.

Barn är extra mottagliga för smitta, eftersom deras immunförsvar fortfarande håller på att utvecklas och de lätt kommer i kontakt med ägg när de klappar djur eller leker i jord.

Livscykel

Livscykeln för en binnikemask består av sex steg:

1. Den vuxna masken lever i ett djurs tarm.
2. De mogna segmenten utsöndras via djurets avföring.
3. Segmenten äts upp av ett annat djur, till exempel en gris.
4. Äggen kläcks till larver i grismagen.
5. Larverna vandrar ut i grisens muskler och bildar cystor.
6. När människor äter köttet utvecklas cystorna till fullvuxna binnikemaskar i tarmen.

Förebyggande åtgärder och behandling

För att undvika smitta är det viktigt att tillaga kött och fisk ordentligt samt att tvätta frukt och grönsaker noggrant innan de äts. God hygien är också avgörande – tvätta alltid händerna innan du äter eller rör vid munnen och ögonen.

Även om det finns naturliga preparat som sägs rensa tarmen kräver allvarligare infektioner ofta receptbelagda läkemedel, exempelvis niklosamid eller kinakrinhydroklorid. Oavsett vilken behandling du överväger bör du alltid söka läkares råd och följa medicinsk övervakning.