Klusterhuvudvärk, även känd som Hortons huvudvärk, har rykte om att vara den mest smärtsamma av alla huvudvärkstyper. Smärtan kan vara så intensiv att den fått det dystra smeknamnet "suicidhuvudvärk". Attackerna uppstår typiskt i tydliga periodiska cykler, så kallade kluster, som ofta är säsongsbetonade. Den slående regelbundenheten i attackerna har också gett sjukdomen namnet "väckarklockhuvudvärk". De flesta drabbade får huvudvärksfria remissionsperioder mellan klustren. Beroende på längden på kluster- och remissionsperioderna klassas sjukdomen som antingen episodisk eller kronisk.
Kronisk klusterhuvudvärk innebär huvudvärksattacker som återkommer regelbundet i mer än ett år, med smärtfria remissionsperioder som varar kortare än 30 dagar. Många personer med den kroniska formen upplever ingen remission alls. Cirka 10–20 procent av alla patienter med klusterhuvudvärk lider av den kroniska varianten. Av okänd anledning kan vissa drabbade se sitt tillstånd övergå från kroniska till episodiska attacker, medan andra upplever motsatt utveckling – att episodiska kluster gradvis blir kroniska.
Klusterhuvudvärk kännetecknas av en outhärdlig smärta som vanligtvis sitter på ena sidan av huvudet och börjar i eller runt ett öga. Smärtan är kontinuerlig, skarp och genomträngande. Många beskriver känslan som att en rostig spik, en vass spets eller en glödgad järnstav sticks in i huvudet eller rakt in i ögonen. Smärtan kan stråla ut mot pannan, nacken, axlarna, käken, tinningen, övre tänderna eller näsborrarna. Om attacken lämnas obehandlad varar den vanligtvis mellan 15 minuter och 3 timmar.
Många som drabbas av klusterhuvudvärk framstår som extremt rastlösa eller upprörda under en attack. De föredrar ofta att gå omkring i rummet eller att sitta och vagga fram och tillbaka. Denna konstanta rörelse kan ibland lindra något av den intensiva smärtan i huvud och ansikte. Till skillnad från migränpatienter ligger klusterhuvudvärkspatienter sällan ner under en attack, eftersom ett liggande läge ofta förvärrar smärtan ytterligare.
Under en attack kan den drabbade få ett hängande, rödt och tårande öga på den drabbade sidan av ansiktet. Pupillen drar sig ofta ihop tills den är så liten som en nålspets. Vissa rapporterar också nästäppa eller rinnande näsa på samma sida. En mindre andel drabbade upplever dessutom migränliknande symtom, såsom ljus- och ljudkänslighet, aura och illamående.
Vetenskapen har ännu inte lyckats fastställa den exakta orsaken bakom kronisk klusterhuvudvärk. Den mest accepterade teorin pekar på en funktionsavvikelse i hypotalamus – den del av hjärnan som styr kroppens biologiska klocka. Även genetiska faktorer misstänks spela roll, även om inga specifika gener hittills kunnat identifieras. Vanliga utlösare är alkoholhaltiga drycker, choklad, parfym och höga temperaturer. För många kan en tupplur på eftermiddagen utlösa en nattlig attack, medan andra tvärtom upplever att en tupplur håller huvudvärken borta.
Kronisk klusterhuvudvärk är notoriskt svårbehandlad, eftersom den sällan svarar på vanliga värktabletter. Många finner viss lindring genom att lägga is på den drabbade sidan av ansiktet, ta en varm dusch, dricka något med koffein eller gå ut i sval, frisk luft. Vissa svär på att intensiv fysisk aktivitet i attackens tidiga skede kan avvärja ett fullt utbrott, medan andra lyckas stoppa smärtan i ett tidigt skede med ett antihistamin. Vid återkommande besvär är det alltid klokt att kontakta läkare för individuell behandlingsplanering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online