Typiskt sett kan antikroppar inte penetrera levande celler för att binda intracellulära antigen. Deras stora storlek (~150 kDa) och den opåträngliga plasmamembranen förhindrar inträde. De binder ytliga eller extracellulära antigen.
Viktiga undantag & mekanismer
- Receptormedierad internalisering: Vissa antikroppar (t.ex. anti-CD20, anti-HER2, anti-HIV) binder ytreceptorer och internaliseras via endocytos, vilket för in antigen-antikroppkomplexet.
- Endocytos/Fagocytos: Immunceller (makrofager, dendritiska celler) kan internalisera antikropp-antigenkomplex (opsonisering) för nedbrytning eller presentation.
- Frigivna intracellulära antigen: Antikroppar binder intracellulära antigen efter att de frigivits vid celldöd (nekros, apoptosis) eller aktiv sekretion (exosomer) i det extracellulära utrymmet.
Terapeutiskt utnyttjande
Dessa mekanismer utnyttjas i:
- Antikropp-läkemedelskonjugat (ADC): Antikropp levererar cytoxisk last inuti målceller efter internalisering.
- CAR-T-celler: Designade T-celler känner igen ytantigen (inte intracellulära direkt).
- Intrabodies: Designade antikroppsfragment uttryckta inuti celler för att rikta intracellulära proteiner (forskning/terapeutiskt).
Så medan antikroppar inte fritt går in i friska celler, har biologi utvecklat – och bioteknik utnyttjar – vägar för intracellulär tillgång.
