Leishmanios: Former, överföring, diagnostik och behandling

Ett spektrum av parasitära sjukdomar

Leishmanios orsakas av Leishmania-arter – protozoaparasiter som överförs genom bett från infekterade honor av flebotomus-sandflugor. Sjukdomen är endemisk i 98 länder, med uppskattat 1,3 miljoner nya fall årligen.

Kliniska former

Form	Vesentliga arter	Kliniska drag
Viscerala (VL, kala-azar)	L. donovani, L. infantum	Feber, viktminskning, hepatosplenomegali, pancytopeni, hypergammaglobulinemi. Dödlig om obehåndlad.
Kutana (CL)	L. major, L. tropica, L. mexicana, L. braziliensis	Hudulcer eller noduler vid bettstället; kan läka spontant på månader eller bli kroniska/desfigurerande ("orientalisk såra").
Mukokutana (MCL)	L. braziliensis, L. panamensis	Metastatisk förstöring av naso-orofaryngeala slemhinnor; svår desfigurering.

Diagnostik

Mikroskopi: Giemsa-färgade stris visar amastigoter inom makrofager.
Odling & PCR: NNN-medium odling; PCR för artsbestämning.
Serologi: rK39 snabbt test för visceral leishmanios.

Behandling

VL: Liposomal amfotericin B (enkel dos 10 mg/kg eller 3–5 dagars kur); miltefosin; paromomycin; antimonialer (resistens vanligt i Indien).
CL: Lokala terapier (intralesionella antimonialer, termoterapi, kryoterapi) eller systemiska medel (miltefosin, fluconazol, pentamidin) beroende på art och skadebörda.
MCL: Systemisk terapi (liposomal amfotericin B, miltefosin) ofta kombinerad med rekonstruktiv kirurgi.

Prevention

Sandflugbekämpning: insektsmedelsbehandlade nät, inomhussprutning.
Personligt skydd: DEET eller picaridin repellenter, långärmade kläder/byxor.
Reservoarkontroll: avlivning av infekterade hundar för L. infantum.

Tidig diagnostik och artspecifik behandling är kritiska för att minska morbiditet och dödlighet.

Sjukdomar i immunsystemet