Mikrobiologiska laboratorier utför en rad medelsvåra och komplexa analyser på prover för att avgöra om de innehåller bakterier, vilken typ av bakterier det rör sig om, huruvida de kan orsaka sjukdom och slutligen vilka antibiotika som fungerar bäst mot bakterierna. Rapporterna som laboratoriet skickar ut innehåller all information som en vårdgivare behöver för att diagnostisera och behandla en patient med misstänkt infektion.
För att kunna läsa och tolka resultaten i rapporten krävs dock viss förståelse för de tester som utförs. Den här guiden går igenom processen steg för steg.
Det här behöver du
- Laboratorierapport
- Mikrobiologiskt referensverk
- Schema över antibiotikapreparat
Instruktioner
Provets ursprung
- Kontrollera uppgifterna om provets ursprung för att säkerställa att de motsvarar rätt patient eller rätt plats där provet togs. Ett av de vanligaste felen på kliniska laboratorier är felhantering eller felmärkning av prover.
- Se till att provet togs vid rätt tidpunkt, från rätt plats och att det levererades till laboratoriet inom rimlig tid. Kvaliteten på analysresultatet hänger direkt ihop med hur provet hanterats.
- Kontrollera att provtypen är korrekt. Se till exempel till att provet verkligen är urin om den misstänkta infektionen är en urinvägsinfektion. Rapporten måste innehålla all denna information för att uppfylla kraven enligt Clinical Laboratory Improvement Act (CLIA).
Bakterieidentifiering
- Läs resultaten från den första gramfärgningen av provet. Kontrollera om bakterier syns i färgningen, vilken gramreaktion de har (positiv eller negativ) samt deras morfologi (stavar eller kocker).
- Läs resultaten av koloniernas morfologi i odlingen. Olika bakterier växer i kultur med olika storlek, form, färg och utseende på sina kolonier, vilket ger värdefulla ledtrådar om arten.
- Läs resultaten av eventuella kolhydrattester som utförts på bakterierna för att identifiera dem. Dessa tester kan vara manuella eller automatiserade, beroende på laboratoriets storlek och kapacitet. Eftersom olika bakterier bryter ner kolhydrater (sockerarter) på olika sätt hjälper mönstret till att fastställa identiteten.
- Dubbelkolla laboratoriets tolkning av bakterieidentifieringen genom att säkerställa att gramfärgningen, kolonimorfologin och kolhydrattesterna i rapporten stämmer överens med slutsatsen. Kom ihåg att vissa av dessa tester utförs manuellt och att fel är en inneboende, om än relativt sällsynt, faktor vid laboratorieanalys.
Testning av antibiotikakänslighet
- Läs resultaten av eventuell testning av antibiotikakänslighet samt laboratoriets tolkning av dessa.
- Kontrollera att alla antibiotika som är relevanta för din praktik ingår i panelen. Om något preparat saknas kan du kontakta laboratoriet och fråga om det testats men inte rapporterats.
- Om känslighetsresultaten rapporteras numeriskt i stället för kategoriskt (resistent kontra känslig), se till att referensintervallet, det vill säga normalvärdet, finns med i rapporten. Jämför sedan värdet från provet med referensintervallet för att dra rätt slutsats.
