Parvovirus (femte sjukan): symtom, smitta och behandling

Parvovirus B19 är en viral infektion som framför allt drabbar barn. Sjukdomen kallas ofta för femte sjukan (erytema infectiosum) och ger i de flesta fall lindriga besvär. Allvarliga komplikationer är ovanliga, men vissa grupper bör vara extra uppmärksamma.

Så sprids viruset

Parvovirus sprids främst genom droppsmitta, alltså via små luftburna sekret från hosta och nysningar. Smitta kan även ske vid direktkontakt med hud eller sekret från en person som bär på viruset.

Vanliga symtom

Hos barn inleds sjukdomen ofta med besvär som påminner om en vanlig förkylning:

• Halsont
• Lätt feber
• Ont i magen
• Huvudvärk
• Trötthet
• Kliande hud

Dessa första symtom brukar pågå i fem till tio dagar. Därefter uppstår ett karakteristiskt, klart rött utslag på kinderna – därför kallas sjukdomen ibland även för "örfilsjukan". Utslagen sprider sig ofta vidare till armar, ben och övriga kroppen.

Hos vuxna är utslagen ovanligare. Enligt amerikanska CDC (Centers for Disease Control and Prevention) ger parvovirus hos vuxna oftast bara ledvärk, som kan sitta kvar i flera veckor.

Smittsamhet

En person med parvovirus är endast smittsam fram till dess att utslagen bryter ut. Det innebär ett praktiskt problem: eftersom sjukdomen är svår att känna igen innan utslagen syns ställs diagnosen ofta först när den smittade redan har slutat vara smittsam. Det gör det svårt att hindra smittspridning i exempelvis skolor och förskolor.

Behandling

Enligt Mayo Clinic kräver parvovirus normalt ingen medicinering. Behandlingen består i stället av vila och rikligt med vätska. Om barnets feber stiger över 39 °C kan febernedsättande läkemedel som paracetamol användas för att sänka temperaturen.

Riskgrupper

För de flesta är femte sjukan en harmlös infektion, men vissa grupper löper större risk för komplikationer:

• Gravida: Infektion under första halvan av graviditeten kan i sällsynta fall leda till missfall.
• Personer med blodsjukdomar: Personer med sicklecellsanemi kan behöva vård på sjukhus.
• Personer med nedsatt immunförsvar: Det gäller exempelvis personer med leukemi eller de som genomgår behandling med cellgifter (kemoterapi).

Tillhör du någon av dessa riskgrupper och misstänker att du har varit i kontakt med parvovirus, kontakta din vårdcentral eller barnmorskemottagning för rådgivning.