Streptomycin är ett kraftfullt antibiotikum som upptäcktes 1948 och som länge var det enda läkemedel som kunde bota tuberkulos. Upptäckten var banbrytande och gav mikrobiologen Selman Waksman Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1952.
Förutom vid behandling av tuberkulos används streptomycin idag som förstahandsläkemedel vid pest. Det används även vid infektiös endokardit, en allvarlig infektion i hjärtats klaffar och slemhinna.
Streptomycin finns inte i tablettform utan måste ges intravenöst eller via injektion. Behandlingen sker därför alltid under övervakning av hälso- och sjukvårdspersonal.
De vanligaste biverkningarna av streptomycin inkluderar:
Bland de mindre vanliga biverkningarna återfinns känselstörningar i ansiktet (så kallad Bells pares), anafylaxi (allvarlig allergisk reaktion), exfoliativ dermatit, "latt öga", lågt antal vita blodkroppar, lågt blodplättsvärde, muskelsvaghet samt angioneurotiskt ödem.
De mest farliga biverkningarna gäller skador på njurarna samt nervskador som kan leda till bestående hörselnedsättning eller total dövhet. Dessa risker är en viktig anledning till att patienter som behandlas med streptomycin följs noggrant av läkare under hela behandlingsperioden.
Streptomycin används inte bara inom humanmedicinen. Veterinärer använder preparatet för att behandla stora djur såsom hästar, getter och kor. Enligt den amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA hämmar streptomycin dessutom tillväxten av svamp, alger och bakterier på livsmedelsprodukter. Ämnet används även för att bekämpa algtillväxt i prydnadsdammar.
Om du genomgår behandling med streptomycin och upplever någon form av biverkan bör du omedelbart informera din läkare. Vissa biverkningar kan nämligen utvecklas till allvarliga komplikationer om de inte åtgärdas i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online